Marja

Den långa resan.

Sträck ut en hand!

När jag åker buss sätter jag mig oftast på sätet närmast utgången och får därför ofta hjälpa äldre människor med rullator av och på bussen. Mammor med barnvagnar behöver oftast ingen hjälp, men att lyfta upp en rullator när balansen inte är så god, är självklart svårt. Det finns ju en orsak till att man går med rullator. De jag hjälper är alltid så himla tacksamma och jag tänker varje gång att jag själv kanske kommer att behöva hjälp en dag.
 
I går var det jag som fick hjälp. Jag skulle gå till Willy:s med min dra-maten och tog genvägen bakom Intersport. Jag hade broddarna i väskan, för jag tyckte att det inte var så halt och det ångrade jag när jag skulle ta mig nedför den lilla backen till cykelvägen. Att gå uppför den är aldrig något problem, men när jag ska hasa mig ner, går jag alltid i sidled och är livrädd för att dratta på ändan. Så i går stod jag där mitt i backen och övervägde att gå upp igen och sätta på broddarna, när jag hörde en röst som frågade hur det går för mig. En gentleman i mörk ulster räckte fram sin handskklädda hand och jag la min vantprydda hand i den och blev beledsagad nerför backen med fast hand. Sen försvann han lika plötsligt som han dök upp.
Jag blev så himla glad över hjälpen och tänkte att så här kanske det känns när jag hjälper någon annan. Den lilla vingliga tanten blev kanske lika glad när jag stack min hand under hennes arm och nästan lyfte henne av bussen. Tänk vad lite man behöver göra egentligen. Lite omtanke i förbifarten har vi väl alla råd med? 
 
I dag är det snöoväder minsann. En massa blötsnö yr omkring. Jag hade ärende till brevlådan och passade på att ta en promenad i motvind för att få gratis ansiktspeeling. På Boom här på Mariedal sålde de alla plädar för 99:- (inte dem med lurv på ena sidan). Jag köpte två stycken klassiskt rutiga.



Sen gick jag upp en sväng på Barnens Hus och där höll dockorna i gång och vansinnesskrattade och ropade “Jag älskar dig” hela tiden. Seriöst… det var ett gäng rosa skapelser som satt i sina lådor och höll låda. Jag letade efter silkespapper vid hobbyväggen mitt emot och höll på att bli tokig av deras skrattande.

Vår julgran på gården lyste så här fint ur snön när jag kom hem. Vilken rolig bild det blev. Är det den osynlige trollkarlen som jonglerar med snöbollar?




Ha en mysig fredagskväll <3

 

6 kommentarer

  1. Babs

    Här är det barmark och inget oväder som de förutspår.
    Härligt med den hjälpande han, efter höftoperationen så har jag blivit så rädd för att gå nedför när det är halt, så jag förstår känslan du har.
    Jättefina plädar, det blir skönt att svepa om sig.
    Kram

  2. Charlotta

    Små hjälpsamma gester är så viktigt och så enkelt. 🙂 Bjussar man sedan på ett leende så har man förhoppningsvis kanske spridit lite glädje i världen. Önskar en fortsatt trevlig helg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.