Läser om kriget.
Jag tyckte den nya halsduksrullen började bli så stor och tung, så jag mätte den. Hela 3 meter har den blivit. Det är inte ens en vecka sedan jag var till Ritva med de andra rullarna, så jag börjar bli lite fundersam. Jag kanske har en liten hustomte som sitter och stickar åt mig på nätterna.
Till den här delen har jag använt alla tunna restgarner i påsen och stickar med dubbelt garn. Den blir tjock och varm.
I dag skulle jag ha träffat en arbetskompis för lunch, men blev tvungen att ringa återbud. Min IBS-mage mådde inte bra. Det var nog därför jag var trött och håglös i går. Det har varit lite stressigt på sistone, men nu tror jag att allt kommer att lösa sig.
Jag har alltså bara tagit det lugnt i dag, mestadels suttit vid köksbordet och korrekturläst texten om “Min österbottniske far”. I dag har jag läst kapitlet om kriget, som verkligen engagerade mig, eftersom jag så väl vet hur både svärfar och min egen far var märkta av sina upplevelser. Det svåra var att de inte ville prata om det, inte heller fick någon hjälp att bearbeta sina trauman. Svärfar berättade om vissa dramatiska händelser, men gav inte uttryck för några känslor. Pappa hatade ryssen.
I förlängningen bär även den följande generation med sig kriget. Några har, liksom jag, varit krigsbarn i främmande miljöer, många har levt med tigande fäder. Detta har onekligen påverkat våra liv.
Som ni hör är det en intressant text.
"I krig finns inga segrare utan alla är förlorare, vilken sida som än tillskriver sig segern."
(Neville Chamberlain)
Ha en trevlig onsdagskväll <3
Senaste kommentarerna