Ja, då kom jag till slut innerst in i den stora garderoben och där fanns den ju… skokartongen med breven jag sparat. Där fanns de där breven som man knyter ett rött band runt och mycket sällan läser, utan håller och väger i handen och betraktar med värme i hjärtat.

Jag hade inte tid eller ro att titta närmare på innehållet i lådan, men bläddrade förstrött och hajade till vid anblicken av mammas handstil. Ett av de många brev hon skrev till mig, här till Fabriksgatan i Haparanda. Ännu mera värme, men även ett hugg av saknad i hjärtat. 

Den här lådan får, liksom mina gamla fotografier, följa med mig till mitt tillfälliga boende. Säkrast så, för min sinnesro.

I dag har jag blivit av med en hel del möbler och saker, så nu har jag bara det jag behöver (och lite till) kvar. Det känns befriande på något sätt. Det enda jag eventuellt kommer att sakna är mitt runda finska köksbord från Asko, som hängt med från 70-talets början. Tyvärr blir det för klumpigt i min nya lilla lya, så jag måste köpa något smäckrare.

Sen kom min snälla scrapkompis och hämtade den pajade TV:n. för att köra den till återvinningen, så nu kan jag då ringa och avanmäla TV-innehav. Hon hade en påse garn med sig igen till halsduken, nu i rosa och cerise. Jag har ju stickat mycket i blå färger, så det ska bli kul med omväxling. Har ett stort nystan ljungfärgat garn liggande, som ju passar ypperligt med den nya färgskalan. Ska köpa ett vitt nystan till lite ljusare ränder.

I kväll blir det en tur till den andra lägenheten med ett par mattor och en dyna till balkongen och ev något från frysen. Och så kartongen med breven.

Ha en skön måndagskväll <3