Äntligen en sommarpratare som engagerade. I dag var det Märta Tikkanens tur. Henne har jag träffat två gånger i verkliga livet. Första gången i Haparanda i början på 70-talet, där hon hade ett kvällsseminarium på Tornedalsskolan för oss lärare och sedan på Noliamässan i Umeå, där hon höll en föreläsning. Den gången mötte jag henne i folkvimlet före föreläsningen och ropade glatt “Hej Märta!”, för att i nästa sekund komma på att jag ju egentligen inte känner henne. Efter föreläsningen gick jag fram till henne och förklarade min ‘framfusighet’. Det var för övrigt inte enda gången jag hejat på ‘kändisar’.

I dag saknade jag för första gången mina ägodelar. Jag hade velat gå fram till bokhyllan och plocka ner Märta Tikkanens böcker för att kunna citera något för er.
Det första jag läste av henne var boken “Män kan inte våldtas”, som kom ut 1975. Jag kommer ihåg debatten som följde efter den. Den handlade mycket om kroppstekniska aspekter, om penetrering i stället för den diskussion jag tror Märta var ute efter.

Märta Tikkanen är väl mest känd för diktsamlingen “Århundradets kärlekssaga”, där hon väldigt öppenhjärtigt beskriver sin passionerade relation med Henrik Tikkanen, men också svårigheterna kring hans alkoholproblem.

Diktsamlingen “Mörkret som ger glädjen djup” är en mycket smärtfylld beskrivning av den tonåriga sonens resa genom hjärnfeber (efter ett fästingbett), psykos och långsamma tillfrisknande. En beskrivning hur det är att stå bredvid och inte kunna göra något för att lindra ångesten och smärtan.

Märta Tikkanen är en kvinna som varit med om mycket i livet och hon säger att ORDEN har varit hennes räddning. “Så länge orden finns, finns jag. Sen kan det göra detsamma.” Men hon påpekar också att orden inte kan användas för att bli kvitt något, utan orden måste användas för att ta sig igenom något.

Lyssna gärna på henne på nätet.

Ha en trevlig söndagskväll <3