I dag har jag varit på banken, så nu är mina affärer i ordning inför övertagandet av den nya lägenheten. Min personliga bankkvinna är på semester, men hon hade bokat in mig hos sin kollega, en trevlig ung man. Det blev ett intressant möte, förstås beroende på att vi hade olika intressen, men också för att vi tillhör olika generationer.

Vi kom in på olika saker, bl.a. på mina försäkringar. Jag har bra försäkringar för mina få ägodelar och för oförutsedda händelser när jag reser, MEN jag har inte längre någon personlig försäkring. När jag jobbade hade jag en sådan via facket och det var nödvändigt då, tyckte jag, ifall något skulle hända och jag skulle bli helt eller delvis arbetsoförmögen, ‘ekonomisk invaliditet’ kallas det visst. Nu när jag är pensionerad har jag inte tänkt så. Jag får ju min pension vare sig jag är frisk eller sjuk och jag litar (kanske för mycket) på den svenska sjukvården.
På banken fick jag emellertid frågan om jag har något skydd för ‘bestående men’ efter en olycka. Vadå? Om jag bryter benet och blir halt… vad hjälper pengar då? Om jag råkar ut för en olycka och får ett ‘missprydande ärr’… vad gör det vid min ålder? Så tänker jag. Men efter en stunds meditation hemma på soffan har jag kommit ett steg längre. Dels kan det ju hända att jag skulle behöva extra hjälpmedel, kanske en elrullstol. Eller om inte det allra värsta skulle hända, kunde kanske en sparesa vara till hjälp att komma tillbaka. Man får inte nervärdera sina behov bara för att man börjar bli gammal. Jag tror jag ska unna mig en försäkring.

Själv funderade jag över skatten jag måste betala på vinsten från försäljningen av lägenheten. Eller vinst och vinst. Jag köpte min lägenhet för 31 år sedan och det jag betalade för den var mycket då… och löjligt lite nu. Jag tycker det är mycket konstigt att man inte får räkna med minskningen av pengavärdet under alla dessa år, för jag känner då inte av någon vinst att tala om.
Nu vet jag att man kan skjuta upp skatten, men någon gång måste den betalas och jag tänker att det kanske är någon annan än jag som i framtiden får ta hand om försäljningen av den nya lägenheten. Min kära dotter till exempel. Ja, visserligen, sa bankrådgivaren och föreslog att jag skulle ringa och prata med någon på skatteverket.

Som sagt, det var ett givande möte.

Nu har jag pratat i över en timme med min kompis i telefonen och blev tvungen att bekänna att jag förstört hennes matta. Jag hade gjort en stor mugg med kaffe, som välte över hela soffbordet, i min famn och ner på mattan under bordet. Mattan är av någon slags sisal och går inte att tvätta. Det blev fula fläckar,så nu får jag köpa en ny.

Ha en trevlig måndagskväll <3