Jag håller på och dippar ner i deppigheten.  I dag skulle jag farit ner på begravningen och hade varit framme vid det här laget. I morse ringde jag min doktor på vårdcentralen för att få ett läkarintyg för att få tillbaka pengarna på flygbiljetterna till Stockholm. Hon frågade hur jag mådde och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.

Jag har ingen feber, men är yr och matt, antagligen av den starka antibiotikan. Knät är mycket bättre, så jag går omkring utan kryckor inomhus. Har varit ute med soporna och längtar efter en promenad ner till sjön. I morgon ska jag ta bussen till sjukhuset och köpa färdiga sallader i den lilla butiken. De har fräscha, goda, fullmatade sallader. I förgår köpte jag en skaldjurssallad som var så himla god.

Jag har tittat tillbaka i bloggen under kategorin ’hälsa’ och kan konstatera att de tre senaste höstarna har jag haft en allvarlig infektion. Hösten 2010 fick jag rosfeber med elaka bensår och tre penicillinkurer. Hösten 2011 opererades mitt åderbråck, med efterföljande sårtrubbel och rosfeber. Och nu detta, vad det nu är. Jag har aldrig varit så mycket sjuk under hela mitt liv. ”Det blir alltid så dramatiskt med dig”, sa någon till mig.

Jag är glad att jag inte har några möbelpaket som ska skruvas som ligger på golvet och stressar mig. Jag är ju nästan helt färdig med flytten. Det är bara det roliga kvar, att hänga saker på väggarna. Jag har bestämt att jag ska ha några tavlor och flera smala tavelhyllor där jag kan ställa upp tavlor, foton och ev scrapalster. Då kan jag byta emellanåt.

Nu ska jag välja ut finsk musik jag ska ligga och lyssna på i morgon med tända ljus i mina Iittala ljusstakar. Jag kommer att vara med i andanom.

Ha en trevlig torsdagskväll <3