Marja

Den långa resan.

Människor är som kristaller.

I morse vaknade jag ur en mardröm. Jag hade blivit illa behandlad av mina bästa vänner. Känslan var oerhört obehaglig. Är det så att jag inte är snäll mot mig själv?

 

För övrigt kände jag mig ganska pigg och tog gåstavarna ner till sjön för att tanka lite lugn i själen. En tunn isskorpa låg på vattnet och det var så där vackert grått och kalt.


 

Sen kom solen fram en kort stund. På andra sidan.


 

På eftermiddagen kom min scrapkompis och hade med sig min ’goodiebag’ från i lördags. En tidning och lite nya scrapgrejer. Sen fick jag också en påse garn till halsduken av henne. I morgon ska jag fara till Ritva med två halsduksrullar. Nu har jag stickat 78 meter.

 

När scrapkompisen for blev jag så där tvärtrött igen. Håhå jaja.

 

Jag har precis tittat på ’Sommarpratarna’ på TV. Stefan Einhorn sa en intressant sak. Han sa att människor är som kristaller, vi har olika spektrum beroende på vilken sida som blir belyst.

 

Ha en trevlig måndagskväll <3