Japp, nu har jag storstädat vår tvättstuga. Torktumlarfiltret var fullt med ludd och svarta katthår. Jag fick gå upp efter en diskborste för att få rent i alla vinklar och vrår.

Detta evinnerliga problem med gemensamma tvättstugor. Jag är inte småpetig av mig, men i dag hade jag lust att skriva en lapp med de där berömda orden ”Din mamma jobbar/bor inte här” och den skulle nog passa i vårt hus eftersom det bor många ungdomar här. Å andra sidan har vi inga uppskrivna regler som påminner oss om vad vi ska göra för den allmänna trivseln. (Måste fixa det snarast.)

När jag tvättat färdigt torkade jag alltså av alla maskinerna, arbetsbänken, diskbänken, fönsterbrädena och svabbade golvet. Sen klappade jag mig själv på axeln.

I morse tittade jag på reprisen av gårdagens ’Sommarpratarna’. Detta var nog den bästa omgången, främst beroende på att Patricia Tudor-Sandahl var med. Hon är psykoterapeut, vilket märktes av hennes engagemang i de andra deltagarnas berättelser. Hon kunde definitivt ställa de rätta frågorna.

Jag har nog läst alla böcker Patricia Tudor-Sandahl har skrivit… utom den allra sista.

Dagens tema var barndomstrauman, om att bli övergiven eller stå utanför. Tänk så många bottnar det finns i varje människa. Vi bildar oss en uppfattning om någon och sedan upptäcker vi andra, helt oväntade sidor. Det gäller att inte döma någon på förhand.

”Vi är mer lika än olika” sa Patricia.

”Så länge du inte kan förlåta din nästa hans olikhet, är du fortfarande långt bort från vägen till vishet.”
(Kinesiskt ordspråk)

God natt mina vänner <3