Marja

Den långa resan.

Halleluja.

Vilken julstämning det blev på vattengympan i går kväll.
Vår ledare hade bytt ut den vanliga musiken mot julmusik och det blev så bra. Vi satt på ’korvarna’ och cyklade i vattnet och sjöng ’Jingle Bells’ för full hals. Mot slutet skulle vi hålla händerna i räcket, sätta fötterna mot kanten och sträcka ut musklerna bak på benen och ryggslutet. Hur skönt som helst. Peter Jöback sjöng Halleluja’, i mörkret utanför fönstret lyste de snötyngda träden och i gatlyktans sken såg man hur det snöade ymnigt. Jag fylldes av en plötslig salighet och tänkte för ett ögonblick släppa taget med händerna, skrika ’halleluja’, kasta mig bakåt i vattnet och sedan sjunka ner på bassängbottnen. Total kapitualation.

Nu hatar jag att få klorvatten i ögonen, så jag hejdade mig, men det är härligt att få sådana känslor ibland.

 

 

Ha en mysig fredagskväll <3

 

2 kommentarer

  1. Sandra från Finland

    Haha, jag skrattade gott åt den mentala bilden av dig som med ett ”Halleluja!” kastar dig bakåt i bassängen! Visst är det fint att man kan få sån där spontana infall ibland! Ibland följer man dem, ibland gör man det inte. Sent igår kväll var jag ute och promenerade med en vän i ett tyst och lugnt område med egnahemshus, då jag fick för mig att jag inte orkade gå utan ville rulla. Så jag lade mig helt sonika ner på vägen och rullade fram till nästa korsning. Sedan insåg jag att det hade stått en kvinna i ett av husen och tittat på oss genom fönstret. Jag vinkade till henne. Hon vinkade inte tillbaka, men det gjorde oss inget – vi gick glatt hem igen och såg på finsk dramafilm om knivjunkarna i 1800-talets Österbotten. Det var en bra kväll!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.