Jag for till Posten Ålidhem med mitt paket och hamnade återigen mitt i ett drama. En kvinna var väldigt upprörd, för hon fick inte ut sitt paket eftersom namnet på paketet inte överensstämde med namnet på hennes id. Hennes bror hade varit och hälsat på deras mamma på Filippinerna och skickat ett paket från London med presenter hemifrån. Jag var inte med från början, men hon nämnde ett svenskt efternamn som ställde till det hela. Hon var kanske gift med en svensk. I alla fall vägrade personalen lämna ut paketet till henne och hon var mycket upprörd och tyckte att de skulle tro på att hon var hon och göra ett undantag. Han som pratade med henne sa att de hade strikta regler och att de måste följa dem för de var ju inte Posten (utan ICA) och hänvisade henne till Postens kundtjänst.

Det var ingen idé att gå in och hjälpa henne, för det där är ett Moment 22. Det är nästan omöjligt för invandrare som får sina namn felstavade vid folkbokföringen att få det rättat. På försändelser till dem kan anhöriga skriva ett annat namn eller stava annorlunda eller skriva ett efternamn som betyder den och dens son eller dotter. Det finns många varianter och myndigheter, ex Posten, är PETNOGA. Det är förstås bra att man är noga, men det borde finnas mer kunskap och flexibilitet när det gäller invandrare.

Själv heter jag Marja-Terttu, ett dubbelnamn som jag aldrig själv använt. Jag har försökt slippa bindestrecket, men det går inte. Så här är jag folkbokförd och så här heter jag hos myndigheterna. Så står det på mitt id-kort. Men jag har alltid fått ut mina försändelser för det. Ibland får jag heta Maria och det går också bra.

När jag hade uträttat mina ärenden gick jag förbi den stackars kvinnan som satt på en bänk och pratade med Postens kundtjänst. Undrar hur det gick för henne. I värsta fall skickas paketet tillbaka till London och så får väl brodern skriva ’rätt’ enligt anvisningar. Jag tyckte verkligen synd om henne, hon hade nog sett fram emot presenterna från sin mamma.

När jag stod och väntade på bussen höll en liten 2-3 årig flicka på och utmanade sin mamma genom att stå så nära trottoarkanten som möjligt. Mamman hade händerna fulla med kassar och paket och röt åt henne att backa. Flickan backade och gick sedan med små små steg fram mot kanten igen. Jag stod med handen ledig, färdig att grabba tag i henne om mamman inte skulle hinna. Bussen kom, bromsade in i god tid och krypkörde fram till hållplatsen. Mamman skrek åt flickan att stå stilla och busschauffören hade ögonen på henne hela tiden.
När vi klev på berömde busschauffören flickan för att hon hade stått stilla och väntat så fint och gav henne en rolig reflex, så att hon skulle synas ännu bättre nästa gång. Det var väl fint?

Jag hade fått Paulo Coelhos Kalender för 2013 i brevlådan.

Den heter Förvandling… ett spännande tema för år 2013. Nu kommer jag att ha ett tema för varje månad att fundera över och några visdomsord att ta ställning till. Jag har saknat det.

Ha en mysig fredagskväll <3