Gårdagskvällen blev riktigt trevlig. God mat och dryck i goda vänners sällskap, vad mer kan man begära? Jag blev både hämtad och hemkörd, fullständig service med andra ord.

I dag gick jag på en långpromenad. Minus nio grader och alldeles vindstilla, det var bara solen som fattades. Den senaste tidens regnande och sedan snöandet på det gjorde att träden var som täckta med kristyr.

Nere vid sjön stod en snögumma och skrek.

Nej, hon sjöng för full hals. En sång, vars toner för länge sedan hade farit ut över sjön och frusit fast i horisonten.

Skaren på snön höll nästan under mig och ute på sjön åkte far och son skidor. Det gick lite trögt. Jag gick längs den mycket smala upptrampade stigen och fick öva balansen.
Jag tog en omväg på hemvägen för att utforska nya delar av Tomtebo och kom till ett område med röda små hus som tryckte sig ängsligt mot varandra. ”Ingen genomgång. Privat område”, stod det bryskt på en skylt och ”Privat parkering” på parkeringsplatsen. Inte så välkomnande, men jag trotsade alla skyltar och gick i.g.e.n.o.m. området. Det fanns inga stängda grindar, så varför inte…, tänkte jag, fast jag kände mig som en inkräktare.

Halsdukar… någon?

Nähä. Då rullar jag ihop dem och åker till Ritva med dem i veckan.

Efter gårdagens mätning har jag nu stickat totalt 96,6 meter. Inte mycket som fattas till mitt första delmål på 100 meter.

Nu ska jag titta på en av mina favoritfilmer: ”Döda poeters sällskap”, som jag hör pågår bakom min rygg. En film som ger det slitna uttrycket ”Carpe Diem” en alldeles speciell innebörd. Hur många gånger tror ni  jag sett den?

Ha en skön söndagskväll <3