Typisk måndag i dag. Jag blev på dåligt humör när jag missade bussen för att snöskopan stod i vägen för mig. Okej, det är ju bra att snön skottas undan och körs bort och det kommer alltid en ny buss efter 10 minuter, men ändå…
Jag hade tänkt promenera till Ålidhems centrum, men när jag kom ut och såg snömodden insåg jag att det skulle bli två steg framåt och ett steg bakåt, plus ont i ryggen i morgon. Det får bli trappträning i stället i dag eftersom jag har bokat tvättstugan.

Jag hatar trottoarer som sluttar ner mot gatan nu när det är så här halt. Var gång jag ska stiga av bussen får jag flash-backs från den traumatiska upplevelsen för ett par år sedan, då jag halkade och gled ner under bussen. När det är halt glider bussen en bit från trottoaren när den stannar och förra veckan tittade jag ut genom mittdörren och gick sedan fram till chauffören och bad att få stiga av där framme. Hoppas hon förstod min korta förklaring…

I går var det en sådan där dag när jag kände för att gå ner och skrika över sjön. Min kompis snögumman var borta och en ny snögubbe stod på plats. Vilka kreativa människor det finns. Den här gubben skrek definitivt inte, utan såg verkligen nöjd ut med tillvaron. Eller hur?

Honom kan jag nog bli vän med. Kanske dags att sluta skrika.

I går scrappade jag två kort till Alla Hjärtans Dag och de for iväg tillsammans med mycket kärlek med posten i dag. Visar dem kanske senare.

Ha en trevlig måndagskväll <3