I natt sov jag nio timmar. Typiskt mig… allt eller inget. Vanligtvis behöver jag inte mer än fem-sex timmar, så en så lång natt är ovanligt, även om jag sovit dåligt natten innan.

Det var nog ett bra val att fara på akvarellen i går kväll i stället för på vattengympan, för jag behövde verkligen själslig stimulans. Vi fortsätter jobba med färger och experimentera och det är ju något jag gillar. Det lockar verkligen fram kreativiteten. Vi målade en slingrande växt i så många gröna nyanser vi kunde hitta och efter det testade jag att måla ett kollage genom att maska med målartejp. Bara för att komma underfund med tekniken. Så himla roligt och stimulerande.

När man bor ensam som jag händer det allt som oftast att man är helt i sin egen lilla värld och pratar för sig själv eller sjunger (eller visslar). Vissa rutiner går ju av sig själv utan att man egentligen tänker på vad man gör. I morse kändes det så konstigt i duschen, ända tills jag kom på att jag hade glasögonen på mig. Konstigt nog tog det ett tag innan jag kom på det.
Sen tyckte jag att jag inte kände igen mig i badrumsspegeln. Ansiktet hade fått en ny form. Var jag sjuk? Nej, det visade sig att den ena av lamporna som är infällda i badrumsskåpet hade slocknat och jag fick nya skuggor i ansiktet. Det var ju en lättnad, fast jag tycker att lampan skulle ha pallat längre tid.

Här är korten jag scrappade till Alla Hjärtans Dag och skickade till älsklingarna i Stockholm. Nästan likadana och det är viktigt.

I kväll är det final i ’På spåret’. Spännande!

Ha en mysig fredagskväll <3