’Men du är ju inte så brun’, kommenterade någon på vattengympan i går när jag berättade varför jag inte varit där på länge. Här berättade jag att jag varit tio dagar i Barcelona och allt folk var intresserade av var vädret och solbrännan. Det menar jag är så typiskt svenskt.

Jag gillar solen och tycker faktiskt att jag fått fin färg i ansiktet eftersom vi travade omkring ganska mycket utomhus. Däremot springer jag inte ut med kaffekoppen och sitter och blundar och huttrar så fort solen kommer fram på våren. Just nu är det den tiden då alla blir alldeles tokiga efter solen. Mitt emot min busshållplats är ett stort hus som kastar en skugga över hela gatan mitt på dagen. I går när jag stod på hållplatsen (i skuggan), stod en kvinna tre meter bort i solen på ena sidan och en annan kvinna lika långt borta på andra sidan. När bussen kom bakom hörnet störtade de till hållplatsen. Lite längre bort såg jag genom bussfönstret en man som hade lyft ut köksstolen i snödrivan och satt i bara linnet för att få sol på sina brottararmar. Jag kan slå vad om att han frös, för det var bara ett par plusgrader.

Nu när jag har börjat åka buss igen i Umeå, hoppades jag att trasslet med det nya biljettsystemet hade löst sig. Men nej, i dagens vk kunde jag läsa att chaufförerna ska neka dem som inte kan betala med sina kort att åka med bussen, ÄVEN DÅ DET ÄR FEL PÅ SYSTEMET. Chaufförerna verkar stressade och sammanbitna. I går var bussen jag skulle åka med till vattengympan försenad och när den uppenbarade sig, blåste den förbi mig där jag stod. Jag vinkade och chauffören vinkade tillbaka. Det är bara tio minuter mellan bussarna, så nästa buss kom ganska fort. På Ålidhems centrum stod bussen på tomgång i fyra minuter då en stackars tjej försökte få sitt kort att fungera. Chauffören började köra och stannade sedan mitt i gatan när kortapparaten hade vaknat till liv. Sen stannade han INTE vid nästa hållplats och hörde inte att vi tjoade. Jag blev lite orolig för honom. När jag skulle stiga av på NUS, stod en annan buss i vägen och i stället för att köra lite längre fram, stannade han snett över gatan, så jag fick stiga av mitt i röran. Ettans buss stod bakom och jag hade lust att gå och säga till den chauffören att det var något fel på den chauffören jag kommit med. Jag gjorde det inte dock.

I dag var jag nere på stan och tänkte att jag skulle byta ut det gamla extra busskortet jag har. Det var kö på Ultras kontor. Jag väntade i 35 minuter. Det var endast en person i kassan, den andra var på lunch. Folk var lite irriterade, men den unga killen som expedierade var väldigt lugn, fokuserad och proffsig. Han förklarade och bemötte olika personer olika. Han var lugn och metodisk med de äldre och lite döva, glad och inbjudande med de unga amerikanska studenskorna och väldigt tålmodig med en tonårstjej som frågade ’varför’ hela tiden. Jag bytte mitt kort och laddade med några resor, så nu kan Johanna komma och hälsa på mig.

Nu ska jag gå ner och svabba tvättstugegolvet. Det var riktigt grisigt där i dag. Sen blir det Let’s Dance.

Ha en mysig fredagskväll <3