Veckans tulpaner är vackert orangefärgade.

Sent i går kväll ringde telefonen. I min fantasi har det alltid hänt något när det ringer så där sent och i brådskan att svara viftade jag omkull mitt höga vattenglas så att vattnet for över hela soffbordet och mattan framför. Jag lyfte upp glaset medan jag svarade och när jag hörde vem det var och vad det gällde, viftade jag omkull glaset en gång till, så att resten av vattnet for över den andra sidan av bordet och mattan.

Det var en vän som hade hamnat i en något ovanlig situation och behövde hjälp och stöd. Det var lite bekymmersamt en stund och vi hade telefonkontakt under ett par timmar, tills allt ordnade sig. Under tiden plockade jag undan blöta saker, bl.a. min kamera och min externa hårddisk och torkade bord och golv. En oplanerad städning mitt i natten.

När jag kom ut ur duschen i morse, såg jag att exet hade ringt. Eftersom vi hade pratat i förgår, trodde jag igen att något hade hänt i Stockholm och ringde upp med andan i halsen. Det visade sig att han hade ringt fel.

Nu kommer väl ett tredje telefonsamtal som är den stora katastrofen jag väntar på, eller…?

Jag struntade i fönstertvätt och balkonggolv och gick ut på en långsam promenad längs sjön. Solen värmde, men det kalla vattnet alstrade en uppfriskande kyla som kändes i kinderna som rena skönhetsbehandlingen.

På Äventyrslekplatsen var det smockfullt med lekande barn och föräldrar. Uppe i de höga tallarna var det också en viss trängsel.

Och någon hade stoppat in hemligheter i stubben.

God natt mina vänner <3