I morse blev jag väckt av att telefonen ringde strax efter kl 8. Jag blev rädd, eftersom jag försökt få tag på en viss person i flera dagar, som inte svarat på varken samtal eller sms. Fortfarande halvsovande hörde jag en mansröst fråga efter xx och jag sa att han hade ringt fel. Då frågade han om jag inte bodde på Vargvägen? ”Nej, inte längre”, sa jag och kom på att namnet han nämnde hörde till tjejen som köpte min lägenhet på Vargvägen. ”Jaha, då får jag söka ett annat nummer”, sa han.
Efteråt kom jag på att jag ju har hennes nummer, eller hennes sambos, på köpekontraktet. Hmm.

Jag somnade om och drömde att min mobiltelefon pajade totalt. I drömmen hörde jag svaga suckar och lokaliserade dem till slut till min telefon, vars skal höll på att smälta. När jag tog i den kom en varning om överhettning och överspänning upp på displayen. Sen vek den sig dubbel, kved till och dog i min hand.

Sen blev det en konstig dag. Så småningom for jag ner till Mariedal, för jag ville gå på Mio och Kupan m.m. På Mio blev jag uppringd av en person som också hade försökt få tag på den person jag försökt få kontakt med och det blev en stund med gemensam oro bland reasofforna.

Efter Kupan och ett par fynd, var det dags för den obligatoriska jätteräkmackan och te på Café Victoria. Jag skulle skicka ett par sms och när jag bläddrade i mobilens kontaktlista såg jag två namn som jag inte längre kunde ringa till. Skulle jag radera dem? Kunde jag radera dem? Ja, jag gjorde det, för jag tror knappast man kan ringa till änglarna i himlen.

Jag hade en stund tills bussen skulle komma, så jag strosade runt på Victoria’s Home, en inrednings- och prylbutik i ren Shabby Chic-stil. Precis i rätt tid, på sekunden, tog jag steget ut därifrån och gick rakt på en gammal, god vän som jag inte sett på 20 år. En sekund tidigare eller senare… och jag hade missat honom. Ibland undrar jag om inte ödet har ett finger med i våra liv. Jag kan ofta förundras över att jag råkar vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt, utan att själv ha planerat det. Brukar det hända er?

”Livet går och ett ögonblick kommer aldrig igen. Man måste vilja genast eller aldrig vilja.”
(Romain Rolland, fransk författare)

Ha en fin onsdagskväll <3