Jag är jätteirriterad på en sak.
Det har ju varit inne en tid med väggord i inredningssammanhang. ’Carpe Diem’ börjar väl bli lite passé vid det här laget, men i varje inredningsbutik kan man hitta tavlor med sentenser, oftast på engelska. Många små verser handlar om kärlek och familjen, som den här på en kalender.

MEN många ’uttalanden’ handlar om att äktenskapet tar död på kärleken. Eller har jag uppfattat det fel? De här tavlorna tycker jag inte är roliga. Vem hänger upp en sådan i sitt hem?

Fast det här är inget nytt. Många ’roliga historier’ handlar ju om hur kvinnan blir en ragata så fort hon fått ringen på fingret. Äktenskapet blir ett ’fängelse’ för den stackars mannen. Rena Åsa-Nisse attityden.

Jag minns en mardrömsliknande föreställning med en ståuppkomiker för ett antal år sedan. En granne drog med mig till Ersboda Folkets Hus för att lyssna på en ”fantastisk rolig” gubbe. Jag hade aldrig hört hans namn, men salen var proppfull av förväntansfulla människor, både kvinnor och män.
Han berättade vits efter vits och alla gick ut på just hur jävligt han hade det med sin ragata till fru. Hon var ful som stryk, elak, dum… you name it. Många av ’poängerna’ hamnade under bältet och publiken vrålskrattade och applåderade. Kvinnor som män.
Jag fattade ingenting, sjönk ner i min stol och drog koftans krage allt högre över öronen. Jag hade behövt en ’skämskudde’ med öronproppar. Jag hade stor lust att ställa mig upp och  skrika: MEN SKILJ DIG DÅ… DIN J—A MARTYR!

Efteråt försökte jag prata om det med min granne och visst höll hon med mig om att det roliga var lite ologiskt, men ”… du vet ju hur det är…”

Antagligen har jag ingen humor. Jag är själv frånskild, men jag kan ändå inte hålla med om att kärleken tar slut när äktenskapet tar vid. Den förändras med tiden och behöver omsorg och omtanke. De åren jag var gift var de bästa i mitt liv. Att det sedan tog slut har ingenting med äktenskapet som institution att göra.

Ha en trevlig torsdagskväll <3