Det är den här klockan jag hör hela dagarna från lekparken. En gammal vällingklocka, som inte har någon speciell funktion där den hänger, utan bara är kul att dra i.

I går gick luften ur mig. Jag kände mig konstig i huvudet och vinglig i kroppen. Johanna hade ett viktigt möte hela dagen och jag hade planerat en egen utflykt. Men jag höll mig hemmavid, var bara ute en sväng på Myrorna här på Götgatan och sedan på Konsum och handlade mat.
När jag kom hem mätte jag blodsockret och det visade sig vara väldigt lågt. Ahaa. Jag hade köpt lax med potatisgratäng… kolhydrater… tog senare en macka till fikat… kolhydrater och innan minnesstunden i Kungsan åt jag chokladglass. Sen mådde jag som vanligt igen och i dag har jag mått bra.

Jag skulle kanske ta det lugnt några dagar. I dag har jag levt vanligt hemmaliv. Tvättat, städat, rensat i skafferiet (kastat en hel del utgångna varor) och vikt lakan och handdukar i fina högar i skåpet. En promenad i det vackra vädret hann jag också med.

I tvättstugan träffade jag ordföranden för bostadsrättsföreningen och vi pratade lite om huset jag tillfälligt bor i. Det är byggt 1929 och de flesta lägenheterna är små. Förra helgen var det visningar av två lägenheter, den ena är redan såld för 3,2 miljoner. Den är knappt 50 kvadratmeter. Utgångspriset för den andra är 2,8 miljoner. Jag skulle faktiskt inte ha något emot att bo här… om jag hade råd förstås. Det sa jag till ordföranden, men han tyckte att jag inte ens skulle tänka på att byta Umeå mot Stockholm.

God natt mina vänner <3