Marja

Den långa resan.

Det blir mörkt.

 

Jadå, jag orkade upp i morse, trots att jag kände mig risig. Sov inte så bra, eftersom jag hade kramper i magen. Varför händer det oftast när jag vet att jag måste stiga upp tidigt?

Det var trevligt att träffa skrivargruppen igen. Vi har ju haft sommaruppehåll och så missade jag september månads träff, så för mig kändes det länge sedan. Det blev en uppläsning och prat kring bl.a. ömhetsbetygelser i vår barndom. Vi fick inte kramar lika ofta som barnen får i dag. Vi kom också in på alkoholvanorna förr. Vilka var det som drack och vad drack man? Jag kommer ihåg alla begravningar jag var på som barn, då männen hade flaskorna stående på golvet under bordet.

Sen gick jag ner till Kupan och fyndade en liten sax med rosa skänklar för en guldpeng. Den blir bra att finklippa i papper med. På Café Victoria köpte jag med mig hem en jätteräkmacka till lunch.

Det blir tidigt och fort mörkt nu. Vid sextiden gick jag iväg till OK med tomglas, konservburkar och plastförpackningar. Jag blev också tvungen att returnera en av de randiga tröjorna från Gudrun Sjödén som jag köpte i Stockholm. I första tvätten blev det ett litet hål i sömmen vid namnetiketten i nacken. Sånt kan ju hända efter flera tvättar, men jag accepterar inte att det händer vid första tvätten, så jag vill ha en ny tröja. Jag sprättar ofta bort lapparna i nacken, för jag tål inte att de skaver.
När jag kom ut från OK hade det plötsligt blivit mörkt och det kändes väldigt otryggt att gå i mörkret utan reflexer. Jag gick en omväg mellan husen och på cykelvägen. Jag tänkte på de ljusa sommarkvällarna och nätterna och kände att jag var ovan vid mörkret. Och lite rädd.

Dagens höstbild:

hostbladet

Ha en skön måndagskväll <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.