När jag kom till busshållplatsen i lördags, låg det som vanligt tomma ölflaskor i kuren och skräpade. Tre personer stod där och tittade förvånat på mig när jag genast började städa. ”Jag tycker det är så tråkigt med glassplitter”, sa jag bara, men fick inte ens en nick som svar. Jag har ett ställe jag lägger flaskorna på/i och det är i ställningen till tidningsbudens förvaringsställe.

Men nu behöver jag inte använda det stället längre, för de senaste dagarna har man monterat upp fina soptunnor bredvid busskurerna. Stadigt förankrade i marken, så de inte går att sparka omkull och ganska svåra att gräva i.

Jag har skrivit mycket om de nya busskurerna. Sorry, om det har blivit tjatigt. Nu är jag i alla fall nöjd. Inglasningen är klar, fint mönster på baksidan på flera kurer, man har tagit bort ett handtag på bänkarna och nu får vi soptunnor. Men det är ju fortfarande en sak som inte fungerar… belysningen i kurerna. Nu får man stå i mörker och det kan vara svårt för busschaufförerna att se.
På busskuren utanför mitt hus finns det inte något fönster för reklam på ena kortsidan. Så skönt, för då slipper man stå och irritera sig på ex sådan här reklam.

På vattengympan i kväll var det fullt ös. Vi hade vikarien och han körde sin häftiga musik och vi fick både dansa magdans och boxas i vattnet. Vi fick göra ganska avancerade balansövningar med hjälp av de där ’korvarna’ som jag inte vet namnet på. Det var himla kul, men jag tror nog att det kommer att kännas i kroppen i morgon.

”Life isn’t about waiting for the storm to pass… It’s about learning to dance in the rain”.

Ha en trevlig torsdagskväll <3