I går tog jag influensasprutan. Jag blev ju så sjuk i fjol när jag tagit den, så nu blir det spännande att se om det bara var en slump, eller om det hade med sprutan att göra. Jag tror att det inte hade något med sprutan att göra, eftersom jag tagit den i flera år tidigare utan att känna av något.

Jag var på min vårdcentral på Mariehem. Jag tycker jag känner alla distriktssköterskor där, men den jag fick komma in till hade jag inte varit hos innan. Vi var båda trötta och det blev en något lustig dialog.

–        Är du ensam?

–        Ja, jag är väldigt ensam. (De tog in äkta par tillsammans, men jag ville skoja lite med henne)

–        Oj då, jag formulerade mig kanske inte så bra…

–        Tillhör du någon riskgrupp?

–        Ja, de senaste tio åren har jag gjort det. (Hon trodde väl inte att jag var yngre än 65?)

–        Jaha, och det har gått bra tidigare?

–        Nej, i fjol blev jag väldigt sjuk.

–        Ahaa… Nu är det klart.

–        Tack. Hej då.

Det var glashalt på cykelbanan när jag skulle gå in till Mariehems centrum, men duktiga jag hade broddarna i ryggsäcken. Jag har sådana där man spänner på hälarna, så nu går jag och stampar med hälarna i backen.

Vattengympa i kväll och vattnet var ovanligt varmt. När vi kommit så här långt in på terminen känner jag en stor skillnad i kroppen. Jag är smidig och graciös som en balettdansös. Nej, skoja bara, men en viss positiv skillnad märker jag.

När jag kom hem upptäckte jag att allt decoupagelim släppt från fingertopparna. Jag har gått omkring med klibbiga fingertoppar hela veckan. Nu är jag snart klar med det stora lådprojektet. I morgon ska jag köpa mera lim och ett lätt lack att stryka på ytorna.
Sen ska jag titta på små pappaskar att decoupera. Johanna har börjat erbjuda sina smycken i en presentask som hon decouperat. Det blir ju en finfin julklapp. Jag tyckte det var en jättebra idé och lovade direkt sponsra henne med ett antal askar.

God natt mina vänner<3