Jag vet inte vad jag tänkte med när jag for ner på stan en lördag veckan före jul. ALLA var ju där, alla sprang omkring med stress i blicken, barnen kinkade, alla sittplatser i butikerna var upptagna av män som förväntansfullt spanade in i folkmängden efter sina kvinnor. Köerna till kassorna var hur långa som helst. Vänner och bekanta träffades och ställde sig mitt i ’gångbanan’ och pratade med varandra. Alltför många gick och stirrade i sina mobiler och bromsade upp ’gångflödet’. Allting var bara så irriterande.

Jag kanske skulle säga som killen som satt bakom mig i bussen och fnittrande satt och skvallrade i telefonen. Så fort han skulle uttrycka att han var irriterad på någon sa han ”Jag blir så trött”. Han hann säga den frasen många gånger innan vi skulle stiga av. På vägen hem satt en kvinna bakom mig och SKREK när hon talade i telefonen. Kanhända den hon pratade med hörde dåligt. Lyckligtvis blev det ett kort samtal.

Jag skulle bl.a. ha frimärken och de var slut på alla försäljningsställen. Postservicen blir allt sämre. Det kanske är meningen att vi ska skicka elektroniska julkort, men jag vill skicka gamla hederliga kort. Jag vill ha riktiga julkort också, som jag kan vrida och vända på och titta på handstilen och det där lilla extra meddelandet. Ibland kan man till och med ana outtalade hälsningar som svävar runt kortet… i motivet eller mellan raderna.

Jag har pimpat min ytterdörr med vimpeln jag gjorde för två år sedan.

Ha en trevlig lördagskväll <3