”Jag vill se snön brinna” är ett citat av Sara Lidman i den nya järnvägstunneln. Jag ville också se snön brinna i Kulturhuvudstadsårets invigningsshow ’Burning Snow’ i dag, men tji fick jag och många andra med mig.

Logistiken fungerade inte. Man väntade sig att ca 35 000 personer skulle söka sig till Umeås centrum och rekommenderade alla att lämna bilen hemma och åka buss. Det skulle dessutom vara gratis att åka med lokalbussen fram till kl 22.00. Vad hände? Till och med en ärthjärna kan räkna ut att det skulle behövas extrainsatta bussar och tätare turer än vanliga lördagsturer. Nu blev det kaos. Jag gick ut till min  busshållplats i god tid eftersom jag tänkte strosa omkring lite på stan innan showen. Vi var många som stod och väntade och vår hållplats är den tredje från ändhållplatsen. Tre bussar susade förbi enligt tidtabellen, proppfulla och utan att stanna. Bussarna som for mot ändhållplatsen var lika fulla… man hade tydligen kommit på att om man stiger på bussen i fel riktning och åker en sväng, så kommer man med. Många gav upp och for hem efter bilen, andra ringde förgäves efter taxi och jag frös och var kissnödig och gick hem. Då hade jag stått ute i en timme och 15 minuter. Hängde i alla fall i mitt sovrumsfönster och såg att en buss som gick mot ändhållplatsen var ganska tom och beslöt att chansa på den. Jag kom med, men hur kul är det att stå inklämd i en olagligt fullpackad buss, med en irriterad chaufför och hala gator.

När vi kom ner på stan hade halva showen redan gått och vi möttes av kravallstaket och skyltar om att området var ’fullsatt’. Jag läste sen på Vk att 55 000 personer hade befunnit sig på det planerade området för åskådare. Det var fler besvikna som inte kom in och många barn som var mycket ledsna. Man kunde stå utanför och höra sången och musiken, men storbildsskärmarna var så placerade att man inte kunde se så mycket utifrån. Jag gick upp på Rådhustorget och där på Glashuset fanns en storbildsskärm som man kunde se på och fyrverkerierna i slutet syntes bra ända dit upp.

Sen gick jag omkring i esplanaden och fotograferade isskulpturerna och så var det dags att åka hem. Det var smockat med folk på Vasaplan och tre bussar gick utan att jag kom med. Jag klarar inte av att armbåga mig och tränga mig före barn. Folk var helt galna. Chauffören öppnade mellandörren så att en barnvagn skulle få komma in, men folk började tränga sig in den vägen och sket i att barnvagnen blev kvar.

Jag stod och väntade 1 timme och 30 minuter på att få plats på en buss. Sen fick jag stå längst fram inklämd mot rutan och tänkte att om vi nu skulle krocka, skulle jag fara rakt genom rutan. Men den chauffören var en riktigt cool ung man. Han väntade lugnt tills alla hade kommit av och på och alla dörrar var stängda och körde mycket lugnt. På varje hållplats tog han en klunk ur sin medhavda kaffemugg. När jag steg av sa jag till honom att jag verkligen uppskattade hans lugn.

Jag hörde att direktsändningen i Svt Play inte hade fungerat. Däremot såg jag programmet i SVT 2 och blev väldigt glad över hur man lyfte fram Umeås kulturrikedom. Det blev en sansad kontrast till allt ståhej och all show kring invigningen. Det finns mycket härlig kultur i Umeå.

Här får ni några bilder av de fantastiska isstatyerna.

Och över alltihopa rörde sig den gröna laserstrålen.

Ha en trevlig lördagskväll <3