I dag är det dagen efter. Jag hoppas ingen missförstod mig när jag skrev om ’kulturell baksmälla’ i förra inlägget. Jag menade att jag antar att de flesta är trötta efter gårdagens invigning.

Arrangörerna pustar förmodligen ut över att flera års planering gått enligt planerna. Isen höll och inga större missöden inträffade. Kronprinsessan, prins Daniel och lilla Estelle strövade omkring i centrum till mångas förtjusning. De inbjudna gästerna var säkert nöjda och imponerade, så även alla utländska journalister, som blev bjudna på både resan och uppehället.

Själv har jag varit trött i dag. Jag antar att gårdagens kämpiga bussturer och väntan i kylan har bidragit till det. Jag hade klätt mig ordentligt, så jag frös inte, men att stå och vänta är tröttsamt och jobbigt för ryggen. Dessutom förbrukade jag mycket energi till återhållen irritation.

Jag gick i alla fall ut på en kort promenad i det gråkalla vädret för att ta några bilder till dagens fototriss. Sen somnade jag på soffan och vaknade av att Per Morberg stökade i sitt kök.

Jag har varit inne på Vk.se och läst om gårdagens evenemang. Bland kommentarerna finns många kritiska röster. Den usla logistiken får förstås mycket kritik, men även själva invigningen. Även de som kom in på området såg dåligt och storbildskärmarna satt för lågt och visade dessutom inte alltid det som skedde på scenen. Det var för många tråkiga tal och allmänt rörigt. De som väntade på den utlovade eldshowen fick vänta till de sista 15 minuterna.

Den största kritiken riktas dock mot det dominerande samiska inslaget. Var fanns Umeå, frågar många? Var fanns Umeås egen kultur?
Har man följt med i rapporteringarna, så har man inte kunnat undgå att förstå att det skulle bli så här. Redan när Umeå ansökte om att bli Kulturhuvudstadsår, skrev man att man under året skulle följa de åtta samiska årstiderna och göra den samiska kulturen känd i Europa. Att invigningsshowen skulle bli som den blev, har inte varit någon hemlighet. Jag har vid några tillfällen försökt ta upp det här att man eventuellt kan uppfatta det som att man ’utnyttjar’ en minoritetskultur som något exotiskt, men blivit nertystad utan diskussion. Jag förstår att det är en känslig fråga.

Nu är det som det är och vi har inlett firandet av gidádálvve – vårvintern. Dálvve är samma ord som finskans ’talvi’ – vinter. Jag kan faktiskt lite samiska. Jag läste en kurs på universitet när jag läste finska. Jag kan säga några fraser på Kautokeinodialekten. Vi hade en muntlig tentamen och jag minns att jag fick mycket beröm för mitt uttal när jag läste en text. Det berodde nog på att jag kan finska.

Här kommer några fler bilder från i går. Över Rådhustorget hängde en stor krona gjord av renhorn.

Fina blå skuggor blev det av både kronan och fotografen.

Björkarna i esplanaden var fint upplysta. 

Kolla vilket björkögonpar jag träffade på.

God natt mina vänner <3