I dag var det megaloppis på Nolia. Vädret var så där växlande som det varit de senaste dagarna. I går åkte jag till Rusta och precis när jag steg av bussen och skulle gå en bit, började det ösregna. Men jag hade tagit paraplyt med mig, så jag blev bara lite sur om fötterna. I dag duggade det när jag sprang till bussen och jag noterade att jag hade lämnat paraplyt hemma. Äsch, tänkte jag, det slutar innan vi kommer ner på stan. Men pyttsan, det började tokhagla.

När jag stod och väntade vid bussbytet på Vasaplan, såg det ut så här.

Jag konstaterade att jag hade klätt mig alldeles för tunt och övervägde faktiskt att åka hem igen. När jag steg av den andra bussen och gick genom parken till Nolia sken solen och hagelkornen låg som pärlsocker på marken.

Några timmar senare, när jag var på väg tillbaka, var det mesta borta.

Att gå på megaloppis är något helt annat än att gå på Myrorna eller Kupan. Där går du mellan olika avdelningar… kläder, husgeråd, böcker m.m., på Nolias loppis får du kryssa mellan ett otal bord i en stor hall och utbudet är förvirrande varierat. Jag noterade att de vana loppisbesökarna har en dra-maten eller en kabinväska på hjul med sig och de river och rotar i alla lådor. Är det så att de köper och säljer? För visst skulle man kunna göra sig en hacka på vissa saker som är oförskämt billiga. Om man ids.

Jag hade inte så mycket pengar med mig, men hade jag haft bil hade jag satsat alla på en liten retrobyrå i teak på ben. Men den var för tung att bära och att ta taxi kändes för lyxigt. Jag köpte i stället en spegel med en liten glashylla. Den ska jag ställa på byrån i sovrummet och intalar mig att rummet kommer att verka luftigare med en större spegel. Den kunde jag ta under armen och när jag vände på den föll glashyllan ner på betonggolvet med ett klirr. Jag blundade och förväntade mig att få se glasskärvor, men när jag öppnade ögonen stod en man och höll upp glaset. Det klarade sig.

En timme innan loppisen skulle ta slut blev det liv och rörelse bland de tidigare lojt spankulerande besökarna. En massa kläder och prylar såldes nu för 10 kronor styck. Jag passade på att köpa den där palestinasjalen jag funderat på, en retrolöpare i svart/vitt grafiskt mönster och en påse garn. Ja, och så köpte jag ett par stoora strutformade spiralörhängen. De ska jag inte använda, utan ha till något pysselprojekt som kronan på verket.

När jag sent om sider kom hem var jag lite frusen och kokade en het laxsoppa med grädde och chiliflakes i.

Nu är helgdagarna över för den här gången och jag tycker det är skönt. Jag blir så dagavill av alla klämdagar och ’lediga’ dagar. 

Jag ska få en ny laptop och det behöver jag verkligen. Jag får se upp med vissa tangenter på tangentbordet. Speciellt h. Det blir gärna ’allå, ’allå, ’emliga armén annars.

Överhört på loppisen:

–        Pappa, kan vi inte gå hem nu?

–        Nej, jag har kvar en peng i fickan.

Ha en skön söndagskväll <3