Marja

Den långa resan.

Ont i kroppen.

Tisdag och träningsdag. Solen sken som vanligt på morgonen och jag vaknade med en stel värkande nacke. Som vanligt rullade jag spikmattan runt nackkudden och låg på den tills jag hade slappnat av och nacken kändes mycket bättre. Jag tror jag till och med slumrade till en stund.

Just nu har jag ett skov med mycket ont i kroppen. Vet inte om det är vädret eller att många spänningar släpper. Något som oroat mig de senaste två åren har äntligen ordnat upp sig. Det verkar som att kroppen undrar om jag verkligen ska våga släppa efter och bara vara glad.

Vi var tre personer som tränade tillsamman i dag i den lilla träningssalen. Ganska mysigt, trots att vi inte pratar med varandra… säger bara hej och hej då. Allt jag gjorde, gjorde ont, men jag körde ändå på ganska hårt.

Bakom ryggen hör jag den första semifinalen till ESC. Jag tittade när Sanna Nielsen sjöng, men sen räcker det med att lyssna.

Oops, nu kom en granne efter mig. Han vill att jag ska komma och lyssna hur det låter hos honom när hans grannar stökar runt. Jag tar med mig några möbeltassar som vi ska ge dem…

Ha en lugn onsdagsnatt<3

4 kommentarer

  1. Sandra från Finland

    Tråkigt att höra att kroppen din är besvärlig, men fint om det långvariga orosmomenten äntligen har ordnat upp sig! Jag tog två promenader igår, båda gångerna uppför ett stort berg, från vilket jag hade 360 graders utsikt över hela Åbo! Idag låter mina ben nog mig veta att jag lever… Men det är väl bara bra, så mycket som jag annars sitter, studerande som jag är.

    Hoppas du får en trevlig dag idag! 🙂

  2. Marja Granqvist (inläggsförfattare)

    Tack för din empati Sandra<3 Tur att de jobbigaste besvären kommer i skov, så att jag får lugna perioder mellan. Det tog en tid att acceptera det, men nu är jag van. Fast det känns skönt att få klaga lite. 🙂
    Låter härligt med dina promenader. Kram. 🙂

  3. Ditte

    Trist att kroppen värker. Men kanske är det som du säger extra mycket nu när spänningar går ur kroppensom länge funnits där. Hoppas, du snart mår bättre. Och kommer våren med litevärmande sol å kanske det blir ännu bättre. Hoppas!
    Snällt att du hjälper till med störningsmomenten och delar ut möbeltassar. Kanske behövs det muntassar också….
    Kram!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      ’Muntassar’ behövs det verkligen både på dem som bor där och deras besökare. Jag hör ingenting, men han som bor under är väldigt irriterad ibland. Jag är ganska bra på att få ungdomar att förstå att de måste ta hänsyn, så det ska nog ordna sig. 🙂 Kram!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.