I dag är det Internationella Fibromyalgidagen. Fibromyalgi är en diagnos som förr kallades för ’kärringsjukan’. SVBK (sveda-värk-bränn-kärring) skrev faktiskt läkarna i journalerna för inte så länge sedan. Det visar ju verkligen på en frustration inför de multipla symtom, som främst ansågs drabba kvinnor i övergångsåldern. Det är ju ingen intressant grupp att forska på, så det var lättast att avfärda deras besvär genom att skylla på att det hörde till åldern, eller att de var psykiska.

Nu vet man lite bättre. Fibromyalgi kan drabba både män och kvinnor, unga som gamla. Det är inte en psykisk sjukdom. Det finns inga botemedel, däremot terapier som kan lindra de olika symtomen.

Fortfarande är fibromyalgi en ’slaskdiagnos’, d.v.s. den man får när inga andra diagnoser passar. Jag själv fick diagnosen efter en utredning på reumaten. Senare har jag även fått diagnosen artros.

Fortfarande råder det fördomar mot diagnosen… ’lite träningsvärk har väl alla’, får jag ofta höra när jag säger att jag egentligen inte ska träna för att jag får ont av muskelansträngning.

Fortfarande stöter man på unga sjukgymnaster som inte vet vad diagnosen innebär. Hur ska de då kunna hjälpa en?

Vill ni veta mer kan ni ex läsa här: https://reumatikerforbundet.org/reumatism/diagnoser/fibromyalgi/

Den bästa boken om fibromyalgi heter: FIBROMYALGI. Symtom, diagnos, behandling, skriven av Robert Olin i samarbete med Ulf Schenkmanis (Sveriges Radios Förlag 1996). Ulf Schenkmanis ledde Fråga Doktorn, eller vad det hette då, och professor Robert Olin var den första som på allvar forskade i fibromyalgi. Boken är lättläst och fortfarande aktuell. Ett kapitel vänder sig till anhöriga och arbetsgivare… det kopierade jag och gav till min chef på Umeå kommun.

I kväll ska jag gå på möte med Reumatikerföreningen. Vi ska få besök av någon från Kronans apotek och fika tillsammans.

Det finns en Fibromyalgiförening i Umeå, men jag är inte medlem i den. Jag vet att de träffas ofta, går ut på promenad, handarbetar, stöttar varandra. Jag fick min diagnos 1998 och bad då  om att få åka någonstans för att få information och hjälp. Jag hade en fantastisk handläggare på Försäkringskassan som skickade mig till RFV:s sjukhus i Tranås, som då främst fungerade som utredningssjukus. Nu tror jag att det är nedlagt. Under fyra veckor blev jag undersökt och bedömd, fick en massa information och behandlingar. Det bästa var att jag fick distans till mina mångåriga besvär och kunde acceptera min situation. Orkar jag inte gräva på kolonilotten, kan jag i alla fall odla på balkongen, typ.

Och så kom posten med stämplarna jag köpt på Tradera. Splitter nya stämplar från Inkadinkado som jag bara snubblade över en kväll jag råkade logga in. Så många fina motiv.

Ha en fin måndag <3