Jag fegade ur i dag och undrar nu hur länge jag kommer att sitta och älta det för mig själv.

Jag överhörde en sak i bussen som jag borde ha reagerat på. En man som arbetade som assistent till en medelålders dement man med impulsproblem, satt och pratade med en bekant han inte träffat på länge. Högt och ljudligt satt han och berättade att han nu jobbade med X, beskrev vilka speciella svårigheter X har, hur han hanterar olika situatione med X, vilka knep han hittat på för att ex få X att göra det ena och det andra o.s.v. Det var väldigt intressant att höra och han är säkert en duktig assistent, problemet var bara att X satt bredvid honom. Han satt och pratade om X över dennes huvud och dessutom på en allmän plats. Hur etiskt är det?

Jag satt och övervägde om jag skulle påpeka för honom hur olämpligt det var, bara för att han skulle tänka sig för en annan gång, men gjorde det inte. Jag fegade ur och det ångrar jag nu.

Hade jag varit involverad i samtalet hade jag sagt till. Jag har själv en multihandikappad systerdotter, som jag var med mycket i min ungdom och jag tillät aldrig någon prata om henne över hennes huvud. 

Plötsligt blev det sommar och hela världen exploderade i grönt. Så här fina är björkarna nu på min gata.

I går städade jag balkongen och tvättade köksfönstret och balkongdörrfönstret. Nu hade jag röd etanol i vattnet, så jag kunde gnugga bort den där envisa transporthinnan på utsidan. I veckan blir det mer fönstertvätt och städning, bl.a. av bokyllan. 

Ha en skön måndagskväll <3