Aj, aj, aj, AJ, säger jag bara. Grannens hund blev tokig och skulle hoppa över staketet efter en annan hund som gick förbi, men fastnade mitt på. Där hängde han och sprattlade med kulorna i kläm i några låånga sekunder innan han fick hjälp ner. Inte ett ljud gav han ifrån sig, trots att det måste ha gjort ont.

Jag har full uppsikt över grannens grillplats från min balkong. Två barn och en fin hund, någon slags jakthund tror jag att han är, och kvarterets alla ungar vet att det är jätteviktigt att stänga grinden så att hunden inte smiter iväg. Den sitter ofta på andra sidan staketet och spanar mot skogen och sjön. En gång hörde jag en duns och till min förvåning satt hunden på min sida av staketet och spanade. Jag hade gärna velat se hur det gick till när han hoppade över. I går gick det som sagt inte lika elegant till.

Sen undrar jag, är det så att hundar inte gillar mörkhyade människor? En hund jag känner, skäller alltid på mörkhyade människor, i synnerhet män. Jag brukar beskylla den för att vara rasist.

I går cyklade jag förbi en hund som gick lös bredvid en ung kille. Den uppförde sig väldigt valpaktigt, så jag tänkte att jag måste vara uppmärksam så att jag inte cyklar på den. Men den upptäckte två skolflickor lite längre fram och satte fart. Den ena tjejen blev glad och lockade på hunden, men den ignorerade henne och störtade direkt efter hennes kompis, en mycket mörkhyad tjej som redan hunnit en bit bort, skällde och hoppade och betedde sig så att tjejen fick värja sig. Ägaren ropade på den och den blev alldeles förvirrad när den var tvungen att lyda, så den sprang framför och bakom och framför min cykel. Och jag skrek i högan sky. ’Hjälp’, tror jag att jag skrek. Inte för att jag var rädd för hunden, utan för att jag trodde att jag skulle cykla på den. Vilken mardröm det hade varit. Han skulle ju haft hunden i koppel, men många hundägare tror att de har koll på sina hundar, vilket ju inte alltid är fallet. 

Tisdag i dag och träningsdag. Jag kunde inte cykla på träningscykeln, för jag kunde inte justera sadelhöjden. Det är besvärligt med alla maskiner som skall skruvas och ställas in när man inte har kraft i händerna. Måste ta upp det nästa gång jag träffar fysioterapeuten.

Jag hade några minuters väntetid mellan bussbytena och så klart åkte kameran fram. De fina mönstrena på busskurens glas skapade ett vackert skuggmönster. 

Ha en skön tisdagskväll <3