En ny kull små änder simmade omkring i dammen i sjukhusparken. Så små och så söta och livliga. Den här gången var mamman med dem hela tiden, övervakade deras framfart och förmanade. Jag gillar hennes snatter… det lät omtänksamt och kärleksfullt. Det var väldigt lugn och fridfullt i dammen

När jag kom ut från vattengympan hade ett gäng måsar kommit och flög skränande omkring. Just det, en människomamma med barnvagn satt och matade fåglarna, trots att det finns skyltar uppe igen runt hela dammen att man inte får mata dem. Detta för att undvika att måsarna kommer dit. Jag var på väg att säga till henne, men en äldre man som rastade sin hund hann före. 

Sista vattengympan för säsongen och jag skrev upp mig på listan till hösten. Den gör mig gott i kropp och själ. I dag sken solen in genom de stora fönstrena, en blommande rönn stod utanför och vinkade och jag tänkte att jag bryr mig inte om så tredje världskriget skulle bryta ut. Det är här och nu och jag som gäller. Det är ju tur att det bara är 50 minuter i veckan jag tänker så, för jag vill ju vara en människa som bryr sig. 

När jag sedan gick till bussen hittade jag den… schersminbusken. Inte den jag letat efter, för de här stora buskarna står utanför entrén till sjukhuset. Så vackra och de doftade grönt te med jasmin. 

Ha en trevlig torsdagskväll <3