Jag har blivit alldeles besatt av kvällshimlen och sitter och stirrar på den varje kväll. Den blir som upplyst underifrån och jag kan bara tänka mig att någonstans där borta vid den osynliga horisonten ligger solen och vägrar gå och lägga sig.

I kväll är det molnigt, men plötsligt bryter ljuset igenom och inger en strimma hopp.

Jag har huvudvärk. En sådan där dov och dunkande huvudvärk. Jag är verkligen åskkänslig och även om temperaturen sjunkit är det så där obehagligt klibbfuktigt i luften.

I eftermiddags somnade jag sittande i soffan. Jag hade precis tagit en klunk kaffe och somnade innan jag hann svälja den. Sen vaknade jag av att kaffet rann nedför hakan. Spooky! Jag gick till spegeln för att kolla om jag fått en hjärnblödning, men allting verkade ’normalt’.

Jag kanske blev hypnotiserad av den här blå kulan, som hängde i butiken på Smultronstället. När spiralen snurrar ser det ut som kulan åker upp och ner.

Maria snurrade den åt båda hållen och sa att det bara ser ut som kulan åker upp och ner, medan jag var mer skeptisk och stirrade tills jag blev alldeles vimmelkantig.

Eller så blev jag förhäxad av alla fina blommor på Smultronstället. Här kommer några fler bilder.

En stor fin doftpion.

En malva med sina hjärtformade kronblad.

En vit echinea.

Vita vinbär, som gjorde mig nostalgisk. Mamma hade många vinbärsbuskar… svarta, röda och en vit.

Svarta violer… njaa…

 Men de här ljuvligt doftande var fina och Maria köpte ett par plantor. 

Och så näckrosor i en liten konstgjord damm.

 Ha en lugn onsdagsnatt <3