Marja

Den långa resan.

Win-win, men inte varje gång.

Jag gillar när ICA laddar mitt kort med rabatter på varor som jag brukar köpa i stället för att locka med rabatter på varor jag egentligen inte vill ha. I dag kom tidningen Buffé och jag såg att jag får 15% eller 20% på varor jag köper. Win-win för både ICA och mig.

I dag var jag på Ålidems centrum och köpte ICA:s egna små savetter, som enligt priset på hyllkanten skulle kosta bara 10 kronor. I kassan drogs emellertid 13,90. Jag såg det när jag gick igenom kvittot efteråt. Killen i kassan tyckte att det var enklast att bjuda mig på savetterna, så jag fick 14 kronor av honom. De slantarna fick den gamle mannen som satt och tiggde utanför dörren. Win-win för både honom och mig.

Däremot förlorade jag på ett konstigt sätt till ett taxibolag i Finland. Eller så är det Telia som försöker lura mig? På min senaste faktura har jag blivit debiterad 45,65 för ett samtal på 14 sekunder i Finland. En timme senare ringde jag ett samtal på 2,5 minuter som kostade 4,56. Det dyra samtalet var en taxibeställning och det andra ett privat samtal. Jag ringde Telia och föreslog att decimalkommat hade hamnat fel i det första samtalet, men de sa att det var så de hade blivit debiterade. Är det månne en framkörningskostnad jag har betalat? Jag har ingen lust att börja rota i det, jag får bara konstatera att det blev en dyr taxiresa.

I går höll jag mig hemma hela dagen och vilade. Knät blir bättre, men vadmuskeln är öm och värker, så jag får stödja mig på en krycka. Däremot kan jag inte böja långfingret, så jag går omkring och ger fingret åt alla. Awkward!
Jag är less på att inte ha balans, att hela tiden stöta i folk, att vara i vägen, att tappa kryckan var gång jag ställer den ifrån mig, att känna mig som en stor klumpeduns.

I morgon är en ny dag och jag ska ner på stan på möte med HSB.

Ha en skön onsdagskväll <3

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.