Marja

Den långa resan.

Ja, ibland undrar man.

Ibland undrar man. En tjej fick stå i bussen, för att den enda lediga platsen var upptagen av en väska med en liten hund i. Två personer frågade om de kunde sitta där och båda fick till svar att det finns en hund i väskan. En liten ettrig gläfsande hund med mycket spetsig nos. Båda personerna nöjde sig med det svaret. Ingendera frågade om matte inte kunde ta upp väskan i famnen. Det skulle jag ha gjort. Hund i väska eller famn betalar ingen biljett och bör då inte uppta en sittplats.

Bredvid mig satt en tjej och stirrade ner i sin telefon. Plötsligt såg jag i ögonvrån att hon lyfte upp telefonen, plutade med läpparna och tog en selfie. Efter granskning var hon inte nöjd med den, utan tog en till med en mycket plutande pussmun. Med ett nöjt leende skickade hon iväg den på Instagram. Ja, ibland undrar man. 

Jag har tagit det lugnt i dag. Sov länge och for sen ner på stan i ett par ärenden. Jag hade ringt HSB och felanmält både den automatiska dörröppnaren nere vid ytterdörren som inte fungerade och lampan ovanför entrén som inte lyste. Vår vaktmästare ringde upp mig och rapporterade sabotage på båda och att han varit tvungen att anlita en låssmedsfirma för dörröppnaren. Så nu får föreningen en saftig faktura för att någon (eller någons gäster) sparkat på dörröppnaren och fifflat med inställningarna på både öppnare och belysning. Ja, ibland undrar man. 

Fast jag tänker inte undra så länge, utan jag ska skriva ett litet brev om ordning och reda, ansvar och konsekvenser och dela ut i alla postfack. Det jag verkligen undrar över, men inte säger högt, är hur man tänker när man är vuxen nog att äga sin egen bostad, utan att känna något ansvar för den gemensamma miljön. I slutändan blir det ju höjda månadsavgifter.

Fast det här är ju ändå små världsliga undringar i en tid då Finlands regering beslutat om att bygga ett kärnkraftsverk i Pyhäjoki och Sverige förebereder sig för nyval i mars, där ett juvenilt främlingsfientligt parti spelar en stor roll.

Ärligt talat så är jag rädd!

Dagens julbild blir min enda jultomte, som jag fått av en skrivarkompis. Hon gör sådana här fina tomtar på löpande band. Kolla så fin och välgjord den är.

jultomten

Nu blir det På spåret.

Ha en trevlig fredagskväll <3

 

 

4 kommentarer

  1. Ditte

    Börjar med det bästa; din fina tomte och ditt inlägg över huvud taget. Och visst undrar man. Vad gäller bussen hade jag resolut sagt, dock i vänlig ton, att damen skulle ta hunden i knät. Vad jag försått skall hundar vara på golvet. Tänk om min dotters stora labrador skulle sitta på ett eget säte….Nej det går inte tänka sig. På Stockholmsbussarna skall hundar av alla storlekar vara längst bak p.g.a. allergirisken.
    Illa att människor inte kan var rädda om saker och ting utan tycks tycka det hör till någon form av rättigheter att slå och sparka sönder saker och ting.
    Bra att du skriver lite förhållningsregler till grannarna i huset.
    Illa med kärnkraftverk i Finland och väldigt illa med SDs framfart i Sverige. Men hoppas att de övriga partierna nu går emot dem rejält.
    Det är mycket nu…
    Kramar till dig.

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack Ditte! Ja, det är mycket nu.
      Stora hundar ska förstås vara på golvet och jag har aldrig sett en sådan sitta på sätet. Den här hunden var pytteliten och nerstoppad i en väska som kvinnan lätt hade kunnat ha i famnen.
      Jag har skrivit ett litet snällt brev ’för kännedom’ och lagt i allas brevlådor. Jag agerar som medlem i styrelsen… ska bli spännande om jag får någon respons. Jag pratade med en granne i går och hon tyckte att det var bra att jag säger ifrån. 🙂
      Ha en fin helg! Kram. 🙂

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Jag blev helt paff och den lilla hunden var lika ego, för den gläfste åt alla som kom nära. Lite uppnosigt så där… ’här sitter jag’…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.