Marja

Den långa resan.

En stilla lycka.

På väg genom skogen med min dra-maten full med julmat. Klockan är bara halv tre och det är årets mörkaste dag. Det är -6,3 grader, totalt vindstilla och jag är alldeles ensam. Ingen färdas ute på cykelbanan, men jag kan höra bilarna passera på avstånd. De snötyngda grenarna bugar sig för mig där jag går. Allting är så fullkomligt och jag fylls av en stilla lycka.

22december2014(4)

22december2014

22december2014(3)

22december2014(9)

Ha en skön måndagskväll <3

4 kommentarer

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack Ditte! Det ser ut som jag är mitt ute i ödemarken, men det finns både hus och en stor väg nära. Det var magiskt! Kramar! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.