Jag googlade just och lärde mig att det heter ’kettlebell’ och inte ’kettleball’ som jag alltid sagt.

Jag använder min dra-maten som en kettlebell när den är fullpackad och jag ska på och av bussen. I dag stannade bussen ca 40 cm från trottoarkanten på Strömpilen och gjorde inte heller någon ansats till att niga. ’Går det bra’?, frågade en tjej när jag skulle gå på. ’Javisst’, sa jag, ’nu får jag dagens styrketräning med min kettleball’. Jag brukar ta tag i dra-matens rejäla handtag med båda händerna, lyfta… svinga lite bakåt… och sedan framåt upp på bussen med en duns. Samma procedur när jag ska stiga av.

Från bussen promenerade jag sakta hem genom skogen i -8 grader och stilla snöfall. Cykelvägen var så knagglig att hade jag haft grädde i dra-maten, hade jag fått vispgrädde till efterrätten. Hoppas, hoppas, att vi nu får mera snö och att den stannar kvar.

Det var många som stod och väntade på bussen på Strömpilen och jag blev inklämd längst in i ett hörn. Plötsligt kände jag en lätt hand på min vänstra höft, men det var ingen där och dra-maten stod på höger sida. Hela vägen hem från bussen hörde jag lätta steg i snön snett bakom mig på vänster sida och jag stannade ett par gånger, men det var ingen där. Jag försöker fånga en förnimmelse om vem jag hade sällskap med i dag. Kanske kommer den senare i kväll, eller så är det bara min sömnberövade hjärna som spelar mig ett spratt.

Ha en trevlig lördagskväll <3