Marja

Den långa resan.

Fredagen den 13:e

Fredagen den 13:e och glashalt ute. Tänkte mig inte för när jag rusade ut genom ytterdörren på den sluttande gården för att hinna med bussen. Men i dag var balansen god, så det gick bra. Jag utförde en spratteldans, men stod på benen. Och jag hann till bussen.

På busshållplatsen stod en ung man djupt försjunken i sin mobil. Inget ovanligt. MEN när jag kom, tittade han upp och sa ’hej’. Mycket ovanligt och glatt överraskande.

På Ålidhems centrum tittade jag efter den unga romska kvinnan som brukar sitta där och tigga, för i dag skulle jag haft utrymme att gå och handla igen med henne. Hon var inte där… Var gång bussen far förbi OK kan jag nöjt konstatera att alla husvagnar är borta från parkeringen. Det betyder att de romer som fortfarande måste bo i husvagn, gör det på en plats där de har tillgång till vatten och el.

Där husvagnarna stått kommer byggandet av den stora Coop-affären snart att påbörjas. Ryktet säger att man måste ta en del av skogsdungen i anspråk. Hoppas att de lämnar en bit av skogen kvar, för annars försvinner den magiska känslan av att åka genom skogstunneln in i Tomtebo.

Jag kommer att få väldigt nära till mataffären, tvärs över vägen bara.

Dansk polis har hittat den 9-årige pojken. Läs vad Oisín Cantwell skriver i Aftonbladet om händelsen. (Vi stirrar ner i avgrunden.)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article20312433.ab

Ha en mysig fredagskväll <3

2 kommentarer

  1. Ditte

    God kväll! Jag hade nästan glömt att det var fredagen den 13 idag…
    Men det blev en bra dag.
    Och att se ”På Spåret ” var både spännande och roligt. Kul att Elisabeth och Jesper vann, men även andra laget var jätteduktiga.
    Skönt att den sanska polisen hittat en av pojkarna och då finns nog brodern i närheten.
    Hoppas nu att Malmö polisen och ordningsvakterna lärt sig något. Tyvärr är jag inte alltför optimistisk.
    Kram!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Ja, På spåret var spännande i dag, men många av frågorna var väldigt lätta, tyckte jag. Förra veckans semifinal var mycket, mycket svårare.
      Jag har rent av varit deprimerad den här veckan för den lille pojkens skull. Jag har ju jobbat med flyktingar, inte ensamkommande barn dock, och vet hur traumatiserade de är. Man måste vara väldigt varlig med dem, så det här var rent ut chockerande för mig. Hoppas att allt löser sig nu.
      Kram! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.