Jag hade ställt väckarklockan för att stiga upp och bevaka mina auktioner på Tradera. Jag brukar inte gå in i någon budgivning förrän i sista minuten. Under årens lopp har jag utvecklat en ganska bra teknik, så att jag får det jag vill ha till ett bra pris.

I dag hade jag många saker i min ’Minneslista’, men jag såg att några skulle bli för dyra, så jag koncentrerade mig på de allra mest begärliga. Jag köpte ett par grejer till min nya leksak, Cuttlebugen. Bl.a. ett set med ’dies’ som gör blommor i olika storlekar, så att man kan lägga flera i lager och skapa fina, bulliga blommor. Med tiden blir det billigare än att köpa och så kan man färganpassa blommor och papper.

Sen for jag iväg på storloppis på Nolia. Det var lika halt ute i dag som i går, men jag höll mig på benen.

Loppisen var OK, inte lika många bord som vanligt och mycket barnsaker. Jag köpte lite ’krafs’ (till pyssel) av en tjej som har en affär någonstans och har hur mycket roligt som helst att stå och peta i. Smycken, nycklar, filmstjärnekort, gamla askar m.m. Mycket gammalt fint ’skrot’.
Sen köpte jag två löpare i X antal nyanser av grått. Jag tänkte lägga dem tvärs över köksbordet. Jag har ett par jag själv kommer att sälja senare i vår, så det går runt. Ekologiskt och bra.

Jag fortsätter drömma. Jag vaknade faktiskt innan väckarklockan ringde, la mig med spikmattan under nacken och axlarna, slumrade till och drömde att jag var på en stor båt. Plötsligt stannade den och något mörkt skymtade under vattenytan vid sidan. En stor val? En U-båt? Det mörka växte och blev en bergvägg som båten strök förbi.

När jag vaknade tänkte jag att jag aldrig varit i så trång farled ens i Stockholms skärgård, där det ibland kan vara riktigt trångt, i synnerhet för de stora färjorna.
Det blev ingen katastrof i drömmen, för båten höll sig till den givna kursen.

Nu har jag faktiskt bearbetat många rädslor, fobier och katastroftankar i drömmarna den senaste veckan. Med stigande ålder och alla livserfarenheter borde jag väl egentligen vara färdig med det där nu, men så är det inte. Man blir aldrig färdig, det är hur lätt som helst att falla in i gamla mönster och då är det bra att drömmarna påminner mig. För det är ju jag själv som talar till mig i drömmen… jag själv som påminner mig om att det jag är rädd för inte existerar, alternativt inte är så farligt.

Fototriss har tagit ledigt ett par veckor, så jag hittar på ett eget triss med lyftkranar. Det byggs som bara den i centrum. Jag hade ett par minuter mellan bussarna på Vasaplan och solen reflekterades så fint i motljuset i den stora lyftkranens lampor tvärs över gatan.

Lite mer inzoomat.

Här är en annan sorts lyftkran. Lite mindre.

Ha en trevlig söndagskväll <3