Problemet med inloggningen på bloggen fixades av support i morse. Tack för det!

I dag var det dags att ringa försäkringsbolaget. Jag hade plockat fram alla kvitton och uppgifter som behövdes.Hade jag blivit rånad/nedslagen, hade jag inte behövt betala självrisken på 1500 kronor, men nu får jag ju göra det som en bestraffning för att jag varit så oaktsam. Så känns det i alla fall… som att det är mitt eget fel.

Ibland känns det så onödigt att betala en massa försäkringspremier, när man ändå inte får full ersättning när något händer. Jag vill ju ha ersättning så jag kan köpa nya grejer, men samtidigt är jag så dum att jag uppriktigt berättar hur gamla grejerna jag förlorade var. Då blir det ju ’åldersavdrag’ för varje år och jag önskar jag kunde ljuga lite taktiskt så där, eftersom två år verkar vara en magisk gräns. Dessutom har priset på kameran sjunkit till en tredjedel av vad det var när jag köpte den för bara tre år sedan och då räknar man plötsligt med dagens pris i stället för det pris jag har betalat. För mig kändes uträkningarna mycket ologiska, men jag protesterar inte, jag vill bara ha det överstökat.

De dyra glasögonen skulle jag få 65% på, men måste först begära en kostnadskalkyl från Synoptik.

Jag hade glömt spärra mitt IKEA-kort, så jag fick ringa IKANO-banken och samtidigt be om ett nytt. Det var inga problem.

Nu ska jag inte tjata mer om eländet. Det har gått två veckor och det är verkligen dags att gå vidare.
Jag har läget under kontroll, mår bra och har en cykel som tar mig ut i det underbara sommarvädret. Jag kan inte få nog av den torra skogslukten och i dag cyklade jag förbi de underbart doftande lindblomsträden igen.

Ha en lugn tisdagsnatt<3