Marja

Den långa resan.

Åthutad!

Bussen kom bakom hörnet och pojken som skulle med började springa. Skulle han hinna?
När jag skulle stiga på, tvekade jag en sekund och tittade åt sidan för att se hur nära han var och då manade chauffören mig att stiga på… ’Jag har sett honom och det är jag som bestämmer om han hinner’, sa hon.

Vad gjorde jag? Det var en mänsklig reaktion. Jag förtjänade inte att bli åthutad.

 

2 kommentarer

  1. Marja Granqvist (inläggsförfattare)

    Jag agerade ju reflexmässigt… ville kolla ur långt han hunnit och hann inte ens säga något åt busschauffören. Trist var det.
    Kram! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.