I morse vaknade jag med en klump i bröstet. Jag hade sovit dåligt, drömt om svek och kände mig sorgsen.Ibland suger jag åt mig av allt elände i världen och har svårt att ta mig ur.Jag minns att jag beklagade mig över det när jag gick i terapi och då sa min terapeut: ’Det är så att vara människa.’

Jag började dagen med att gråta… de senaste dagarna har jag tänkt mycket på min mamma, hur hon fick fara från sitt hem i Karelen med tre små barn och gravid med det fjärde. Det är en händelse som jag pratat flera gånger med henne om och försökt komma underfund hur hon kände. Hon berättade att de finska soldaterna kom och sa att de måste evakueras. De fick bara ta med sig så mycket de orkade bära själva. Mamma klädde på mina syskon dubbla lager med kläder och band ett extra par stövlar runt halsen på dem. Pappa var vid fronten.

Jag jobbade 20 år med flyktingar, inte som handläggare, utan i receptionen. Jag minns när den stora strömmen med bosnier kom. Plötsligt fick vi ta emot många fler flyktingar än vi hade räknat med under en mycket kort tid. Det var kaotiskt, men det gick.
Ibland fick jag rycka ut som tolk (i engelska) och har tolkat för flyktingar i häktet, på rättspsyk, hos advokater, läkare m.m. De flyktingar jag mött är m.ä.n.n.i.s.k.o.r som blivit tvungna att fly från sina hem på grund av krig, förföljelse, svält m.m. Alla har flytt från något, alla har behövt hjälp.

I jobbet fick jag ta emot många rasistiska telefonsamtal. Så fort media skrev om flyktingar och invandrare, ringde folk och skällde ut mig för att de fick komma till Sverige. Okunskap föder rädsla och irrationella tankar. Okunskap skapar fördomar och rasism.

Men det finns så många som känner empati och vill hjälpa. Jag var på Strömpilen i dag och i kön till toaletten växlade jag några ord med en kvinna. Vi stod bredvid speldisken och där fanns ett anslag om en vinst på 100.000 kronor eller lite mer. ’Det skulle jag inte säga nej till’ sa kvinnan. ’Inte jag heller’, sa jag, ’men vad skulle du göra om du vann flera miljoner?’ ’Då skulle jag bygga billiga hus till alla hemlösa’, sa hon.
Jag gick in på toaletten och grät en skvätt till.

På hemvägen tog jag några höstbilder. Björkarna börjar bli vackert gula nu.

Så här ser det ut på min gata.

I morgon känns det säkert bättre.

”Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo där.”
(Kinesiskt ordspråk)

God natt mina vänner <3