Jag såg ingen blodmåne i natt. Jag var ute ett par gånger innan jag gick och la mig (kl 4.30), men det fanns för många distraherande ljuskällor för att jag skulle kunna se den röda färgen. Jag såg hur kvällens stora fullmåne krympte till en liten månskära och det kändes lite kusligt.

Det blev inte många timmars sömn och när jag vaknade kände jag mig lite nere. Jag hade velat se månen. Nästa gång det händer är jag antingen mycket gammal eller kanske rent av död. Så deprimerande. Jag hatar tanken ’aldrig mer’.

Men jag klädde på mig och satte mig på cykeln och vips kändes allt så mycket bättre. Cykeln var ovanligt lättrampad i dag och den sköna höstvinden blåste i håret och tog med sig alla dystra tankar.

Där cykelvägarna korsar varandra finns den här skylten. Det är ju inte alls långt till flyget. Fast jag kommer nog även i fortsättningen att ta taxi eller buss, med tanke på väskorna.

När jag kom hem träffade jag en granne som har varit borta ett helt år. En trevlig ung man som hjälpte mig att bära upp allt jag handlat och pratade en stund. Sånt gör mig glad.

Dagens höstbilder:

Ha en fin måndagskväll <3