Jag känner mig fortfarande lite risig. Vilken tur att jag har en lugn vecka, så jag kan vila på soffan om jag känner för det. Men först måste jag ut i det vackra höstvädret.

Det var en ren njutning att cykla i sakta mak och dra in den friska höstluften. Jag var på apoteket och så ville jag plocka lite mer gröna oxelbär. De såg så fina ut blandade med de röda. Somliga har en orange ton och det blir en snygg skiftning med rött.
Varje gång jag står och plockar oxelbär stannar någon upp och frågar vad det är för träd och vad jag gör med bären. Jag är ju ganska kort i rocken och i dag stannade en ung man som cyklade förbi och frågade om jag behövde hjälp. Sen höll han ner grenarna så jag kunde plocka. Vilken gentleman.

Oxeln kallas för rönnens bror och arten verkar ha uppkommit i Sverige. På andra språk heter den något med ’svensk’…  ex. Swedish Witebeam på engelska, Ruotsinpihlaja (= svensk rönn) på finska och Svensk Asal på norska.

På Ålidhem, Ålidhöjd och universitetsområdet har man planterat en massa oxlar och jag såg härom dagen att man planterat nya små träd på ett område på Ålidhem. Jag hittar inte mina bilder från i våras, men när löven spricker är de först som små silverbollar, eftersom undersidan är silverfärgad. Sen vecklas de ut med undersidan fram och sist vänder sig löven med den gröna översidan utåt. Så trädet skiftar från grågrönt till mörkgrönt. Fascinerande.

Blommorna är lysande vita.

(Swedish Witebeam)

På hemvägen tog jag en sväng via sjön. Det var så andlöst vackert igen i dag. Alldeles vindstilla.

Jag njöt i fulla drag och på hemvägen tyckte jag att det gick för fort, så jag steg av cykeln och gick sakta hemåt bara för att få njuta så länge som möjligt. Vilken lyckorush!

Hade jag varit pigg, hade jag farit hem efter fika och cyklat runt sjön. Nu blev det soffan resten av dagen.

God Natt mina vänner <3