Marja

Den långa resan.

För kropp och själ.

I kväll var det kreativ kurs med magkompisarna. Vi träffade en Hälsopedagog, Christina Strömberg, som guidade oss i olika hälso- och rörelserelaterade kurser. Just nu utbildar hon sig till instruktör i Medicinsk yoga och vårt intresse väcktes att få gå en sån kurs nästa höst.

Vi fick prova på medveten andning, avslappning och mindfulness. Vi masserade varandras axlar och funderade kring stress och hälsa. Det var intensivt, men verkligen trevligt att sitta runt bordet och delge varandra våra erfarenheter. Vanligtvis pysslar vi med något, som bokvikningen senast, och då blir det inte så mycket tid att prata om oss själva.

Vi fick lära oss en viktig sak… att om tankarna kommer när man andas eller slappnar av, så ska man låta dem komma, men inte lägga någon energi på dem. Ett knep är att visualisera en punkt i pannan mellan ögonen som lär vara en chakrapunkt och på så sätt slappna av och bli tom på tankar. Det fungerar… när vi gjorde avslappningsövningen försökte jag känna vad jag tänkte på och jag hade inga tankar i huvudet. Det var så skönt tomt. Strax innan, när vi hade gjort andningsövningen, hade jag känt av tand/käkvärken jag haft hela dagen och börjat tänka katastroftankar om vad det kunde vara.

yoga

Vi gjorde en yogaövning också, även den en andningsövning. Jag la mig inte ner på mattan, utan valde att göra övningen sittande på en stol. Om jag lägger mig på golvet, kommer jag inte upp på egen hand och jag känner inte de här människorna tillräckligt bra för att jag skulle låta dem lyfta upp mig. Låter kanske fånigt, men så kändes det.

I går var jag på möte med skrivargruppen. Ingen hade något att läsa upp, så jag läste de tre första kapitlena i ’Den långa resan’. Jag har läst andra delar tidigare. Sen pratade vi om dagens flyktingsituation och jämförde med att nästan en halv miljon flyktingar kom från Karelen till Finland under kriget, finska flyktingar kom till norra Sverige med bohag och kor och 65000 finska krigsbarn kom till Sverige. Då var det aldrig tal om att stänga några gränser.

I dag har det regnat, men i går morse när jag stod på Vasaplan mellan två bussar såg jag hur solen förvandlade björkarnas gula löv till guld. ’Lyfter man blicken finns inga gränser.’

guldtrad

God natt mina vänner <3

 

4 kommentarer

  1. Cecilia RockBabe Kärvegård

    Vad kul det lät med kursen. Det är så viktigt med andning och medveten närvaro.
    Jag tycker inte det var fånigt att du gjorde övningen sittandes på en stol. Jag tror du fick ut mer av övningen än om du hade lagt dig ner för då hade du bara oroat dig över och funderat över hur du skulle kunna ta dig upp.

    Njut den här fantastiska dagen!

    You Rock!!!

  2. Ditte

    Bra på alla sätt och trevligt med kreativ kurs tillsammans med magkompisarna. Förstår att den var givande på flera sätt.
    Vad fint att du fick tillfälle att läsa från din bok, ”Den långa resan” . Lika aktuell idag. Då fanns det möjligheter. Men jag blir förvånad över en del agerande även i Finland idag, har man glÖmt sin egen historiA. Men det är ju ett fåtal…
    Undrar över Ungern. Hur många flydde inte därifrån 1956 och från Estland och de Baltiska länderna…
    Kanske behöver de påminnas.
    Så vackra björkarna blev där i solen. Och lite guld tar jag gärna emot.
    I alla fall färgmässigt.
    Kram!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Ja, det blev lämpligt att läsa om avresan och lite om mammas och pappas bakgrund. Som tur är så är det bara en liten grupp i Finland som motsätter sig att flyktingarna kommer, men lustigt att det är just vid den gränsen som finländarna gick över och blev väl mottagna i Sverige. Vi pratade också om Estland och Ungern… alla hade minnen av flyktingar från något håll.
      Kram! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.