Ibland reagerar man på något rent spontant och i dag fastnade min blick på toaskylten i Utopiagallerian. Jag kände inte riktigt igen mig och blev nästan lite förnärmad.

Jag tycker grafiska skyltar är intressanta, för de ska ju ge upplysning i en avskalad, förenklad form. Och när man förenklar tar man fram det mest karakteristiska… och då beror det ju på vem/vilka som designar skylten. Vad tänker man här om kvinnor? Vad säger formen och det faktum att det inte finns några ben och fötter om dem som designat och godkänt skylten?
Jag är kanske extra känslig nu, men jag fick en klaustrofobisk känsla av att jag helst skulle vara som en sjöjungfru med begränsad rörlighet.

Jag tog mig alltså ner på stan i dag, måste ju bara få komma ut lite. Värken är kvar, fast hanterbar med tabletter. Inga hemska attacker, utan mer molande i käkleden och bihålan. Och så är jag så trött, så trött och tycker att jag sover mycket. Fast det blir bara ett par timmar nu och då när värktabletterna precis kickat in. Doktorn skulle ju höra av sig i fredags, för det ansågs ju vara akut, men jag har inte hört något, så i morgon (tisdag) måste jag väl ringa och kolla om det finns några planer för mig. Tänk att man alltid måste trycka på själv.

Den här veckan har jag inga aktiviteter, så jag kan ta det lugnt. Hoppas förstås att jag blir piggare, så jag kan åka till Stockholm i slutet på veckan. Kommer att bestämma mig i sista minuten.

Ha en lugn måndagskväll <3