Marja

Den långa resan.

#throwbackthursday – make love not war.

gammalbild

Under andra världskriget kom nästan en halv miljon flyktingar från Karelen till Finland, bland dem mina föräldrar och mina tre äldre syskon. Jag är född i Finland. På det här kortet är jag en månad gammal. Pappa är ute i kriget och mina äldre syskon har sänts iväg till Sverige som krigsbarn. Mamma och jag är inneboende i en bekant familj.

Min fina, starka mamma har knutit en sjal a-la-skurgumma med rosett fram runt håret, jag är så hårt lindad att armarna står rakt ut, bakgrunden… en omålad husvägg. Det är april månad.

Alla krig har sina flyktingar, så dagens flyktingström är inget nytt. Vi kan inte mota bort dem, det är inte deras fel att de måste lämna lämna allt och bege sig på flykt. De har förlorat allt på grund av kriget. Det är de som för krig med varandra som bär ansvaret.

Torsdagstema – I like

Ha en fin torsdagskväll <3

 

16 kommentarer

  1. Lotta

    Självklart måste vi hjälpa till, men för vissa som sitter utanför våra affärer tror jag det skulle bli bättre för om de kunde bli accepterade och få sysselsättning i sina hemländer, så såna projekt stödjer jag varmhjärtat. Mina, både mormor- och farfars familjer öppnade sina hem för finska krigsbarn. Ha det bäst! /Lotta

  2. Anne-Mari

    Så bra at du har eit bilde frå du var så liten.
    Det var harde tider for di familie og mange andre.
    Mange gløymer i dag at det kom flyktningar over grensene etter mange
    krigar gjennom tidene.
    Det er hjerteskjerande det vi ser i dag.

    Fin kveld frå Anne-Mari

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Kvaliten på bilden är ju inte så bra, men i mina ögon är den fin. Den allra första bilden av några få från min barndom.
      Det har pågått folkvandringar och flyktingströmmar i alla tider, så dagens händelser är inget nytt.
      Ha en fin helg!

  3. Freja

    Vilken fin bild att ha som minne! Jag är helt för att ta emot de som flyr, vi är ett land som är rikt på utrymme men fattigt på människor, här finns gott om plats!

  4. Jan Sjöström

    Nej Marja, din beskrivning är inte helt sann. Området i fråga nationaliserades av Sverige 1438. Så hur menar du. Att givet modersmål skall bortses från ? Karelen eller ”via näset” saknar betydelse och har i generationer bestått i ett givande och ett tagande Sverige och Ryssland. Hela min släkt och dess marker är raderade i aktuellt krig. Alla ”vi” som kämpat i den del av Sverige som benämns ”landskrona”
    dvs den svenska benämningen på St Petersburg, torde invända en aning i den generationssmärta just du beskriver..

  5. Marja Granqvist (inläggsförfattare)

    Mina föräldrar bodde i Johannes socken i närheten av Viborg. Vad jag förstår hörde det området till Finland och avstods i en uppgörelse mellan Finland och Ryssland. Gränsen drogs så att Viborg med omnejd hamnade på ryskt territorium. Jag skulle kanske skrivit ’karelare’ i stället, för det är det den folkgruppen kallar sig. De pratar finska… eller karelska, en dialekt, och har en egen kultur.
    Jag hävdar min rätt till min generationssmärta och mitt ursprung.

    • michael forsberg

      Gokväll.Du har så rätt så till din generationssmärta och ditt ursprung,den som säjer annat borde skämmas!Du har min fulla beundran.

      • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

        Tack Michael! Jag tror det blev ett litet missförstånd i kommentaren ovan. Vi var på olika ställen i både tid och rum. Jag kan min egen historia, Finlands historia och min beskrivning är sann. Så det är lugnt.
        Ha en fin helg!

  6. Ditte

    Marja! Jag instämmer verkligen med emfas i det Michael Forsberg skriver.
    Tänk vilken historia detta foto har med sig och så värdefullt det är.
    Jag är ju uppvuxen med tanken att”Finlands sak är vår” men en pappa som 18 åring begav sig till norra Finland för att bli kusk. Hästarna hade frusit ihjäl så han hamnade hos Mannerheim i stället och kom levande tillbaka för att genast ta sig an Norges sak och det tillsammans med många norrmän som också kämpat för Finland. Och de vann! Pappa vann också många finska vänner och de förblev vänner ett helt liv. Riktiga vänner, men som inte förstod varandras talade språk.
    Stor kram och många tankar

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack Ditte! Ärligt talat fattade jag inte varför jag hade fel i den beskrivning jag levt med hela mitt liv och jag har aldrig hävdat att jag haft monopol på den generationssmärta jag (och till och med Johanna) känner. Det är väl ingen tävling eller. Nu känner jag att jag blir lite arg (kränkt), men väljer att släppa det.
      Din pappa gjorde hjältedåd, både i Finland och Norge. Du kan vara stolt över honom.
      Kramar! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.