Medan jag var ute hände detta!

I går kväll plockade jag in sakerna som legat på golvet utanför den kärvande byrålådan. Det är bra att göra en ordentlig inventering ibland, för jag hittade saker jag letat efter och saker jag inte kom ihåg att jag hade. Jag har många akvarellmålningar och nu sorterade jag dem i sådana som jag kan ha framme, sådana som är ok och sådana som jag kan måla över eller använda andra sidan av pappret på.

Underst i högen låg ett stort block med övningar i kalligrafi. Jag använde mina friskvårdspengar från arbetsgivaren till en kurs i kalligrafi för länge sedan. Eftersom jag inte kunde styrketräna, fick jag gå den kursen i stället.
Det var roligt och bra för min usla handstil. Vi hade en skön lärare med ett skönt namn, Florian, och han skrev alla hedersdiplom m.m. för universitetet.
Förutom att vi skrev sida upp och sida ner med alfabetet i alla möjliga stilarter, som vi också fick lära oss lite historia kring, gav han oss några fria uppgifter. En var att vi skulle beskriva innehållet i en dikt i sättet vi skrev av den. Dikterna fick vi ta med oss hemifrån och vissa ord skrevs på separat papper och limmades sen in i sammanhanget. Så här gjorde jag:

I går kände jag att det skulle kunna bli en fin tavla med lite uppsnyggning av kladdet (vi skrev med stålpenna och tusch) och en smal svart ram runt.

Sen var det tydligen en engelsk dikt jag hade fastnat för och då i synnerhet de sista raderna:
’Again and again from my sickbed I ask
How deep is the snow?’

Den frågan blir nästan som en besvärjelse.

Så hade jag tydligen tagit med mig en bok om gammal läkekonst. Groblad växte på vår gård och mamma använde det på små sår eller bölder.

Här slutar jag med en riktig cliffhanger. Måste kolla om jag har kvar den boken.

Ha en lugn söndagsnatt<3