-18 grader i dag och lite fuktigt som vanligt nere vid sjön, så jag ser att jag hade rimfrost på kragen. Men jag var varmt påpälsad och hade till och med en fleecebandana under kapuschongen, som jag fyndade på Myrorna och som är skuren ner över öronen. Glasögonen mörknar inte bara i solen utan även av kylan.

I dag var jag riktigt modig och gick ut på isen. Jag var nästan ensam där ute. Växlade några ord med en yngling som spände av sig skidorna. Han hade rimfrost i sitt långa hår och berättade att han hade tagit bussen till sjöns norra udde och sedan åkt skidor hem över isen. Duktigt!

Där ute på isen snurrade jag runt min egen axel och tog bilder av den magiska himlen. Rosa, halvdis, krispigt, mycket friskt och högt i tak. Tyst och fridfullt… andäktigt.

Och så hem genom skogen. Inte så mycket snö än.

Jag sover inte. Vet inte vad det är. Jag ligger inte och grubblar, tvärtom så är det alldeles tomt i huvudet. Men jag är tydligen inte ensam, för på Instagram finns det alltid någon som är vaken. Jag kan träffa på min dotter, som inte heller kan sova och söker ro i mammas instaflöde eller en bloggvän som bor i grannskapet och som har en liten dotter som vaknar mitt i natten. ’Kan inte du heller sova?’ svarar jag på hennes gilla-meddelande.

En vecka till och så börjar rutinerna på allvar… akvarellmålningen och vattengympan är redan inbokade. Sen ska jag ägna ett par veckor till båsloppis. Har en hel del igen att sälja. Förhoppningsvis kommer sömnen tillbaka med mera aktiviteter och rutiner.

Ha en trevlig lördagskväll <3