Klockan var bara 13.00 när jag stod med min dra-maten på Strömpilen och stirrade på solen som kämpade på andra sidan älven. Den orkar inte stiga så mycket innan det är dags att gå ner. Det går långsamt med förflyttningen från mörker till ljus.

Det började snöa lätt när jag sen promenerade hem från bussen. Jag hade tid att tänka och kunde inte låta bli att fundera över det som alla pratar om… händelserna i Köln och på svenska musikfestivaler. Sexuella trakasserier av unga tjejer. Nu har man fastställt att det var grupper av ensamkommande flyktingpojkar från Afghanistan. Så skönt då. Vi har en syndabock vi kan skylla på och alla andra grupper av män kan pusta ut.

Men tyvärr är det inte så enkelt. Svenska tjejer blir även trakasserade av svenska killar och män. Jag hänvisade i går till Clara Lidströms blogg UnderbaraClara och jag har pratat med väninnor och alla, inklusive mig själv, kan berätta om incidenter av tafsande av olika slag, både i vår ungdom OCH i mogen ålder.
Förstås har jag blivit tagen på brösten, klappad på rumpan, smekt i nacken, känt en hand på låret under bordet… många gånger blivit kränkt, men inte sagt något. Det var så vi blev uppfostrade, att inte låtsas om något, att vika undan… och när jag hör att unga tjejer i dag säger att de har gett upp, att de inte orkar bry sig, vill jag bara gråta.

Det hjälper inte att säga åt tjejer att de måste stå upp för sig själva, säga ifrån, inte acceptera att bli kallade hora, anmäla sexuella trakasserier. Varför är det förresten bara tjejer/kvinnor som ska ansvar?
NEJ, vi måste lära pojkar/män att respektera sig själva och sina medmänniskor.

God natt mina vänner <3