Jag får inte upp den här förpackningen. Till och med min bästa pysselsax slirar. Ska det vara så?

I dag skulle jag fixa och dona här hemma, göra sånt som blivit liggande. Men jag är rastlös och okoncentrerad, på grund av den pågående konflikten inom mig. Jag måste stå ut i några veckor tills nästa möte…

Det var grått ute, men jag kände att jag behövde en promenad ner till sjön. Jag trodde alla skulle sitta inne och följa Vasaloppet, men det var många ute som åkte skidor på sjön och promenerade längs stranden. Jag gick ut mitt på sjön och fick stor lust att skrika rakt ut i alla väderstreck, men behärskade mig. Där ute känner man sig liten, samtidigt som det stora universum öppnar sig… det känns mäktigt och gör en ödmjuk.

Fifty shades of grey.

I skogsbrynet fick jag syn på en snögubbe och gjorde som barn brukar göra… koncentrerade mig på målet och gick rakt på. Snart upptäckte jag att jag blev tvungen att pulsa i snön, lite jobbigt, men bra för benmusklerna.
Kolla vilken fin gubbe, med buskiga ögonbryn och pipskägg i grön mossa. Ögonen är intryckta med skidstavens spets och munnen ser ut att le.

Sen fick jag energi att tvätta, skruva ihop bordet, laga korvstroganoff, fixa den nya lampan m.m. Bordet blev fint, men väldigt vitt. Vad gör man då? Jo, dämpar det vita med marmormönstrad kontaktplast på översidan. Bild kommer kanske i morgon.

Ha en skön söndagskväll <2