Känslan i dag. Det är långfredag.

Långfredagen har alltid varit årets värsta dag för mig. Så länge jag kan minnas har den här dagen varit en enda lång smärta och ångest. Som barn satt jag i Fåglums kyrka och stirrade mig tårögd på altartavlans träsnidade korsfäste Kristus. För mig var han var så utsatt och övergiven av alla.

När jag kom hem till Finland, blev det förstås lite lättare, men långfredagen var fortfarande en speciellt tråkig dag, då man knappt fick skratta eller göra något roligt. Det gick inga bussar in till stan och det fanns inte så mycket att göra. Oftast var det mulet väder också.
Så småningom började bussarna gå efter kl 18.00 och då kunde man till och med fara på dans.

Nu försöker jag leva som vanligt, men barndomens smärta försvinner nog aldrig. Den finns där varje långfredag som en skugga i bakgrunden.

I morgon ska jag träffa vänner och äta lite påskmat. Livet fortsätter.

God natt <3